lördag 31 december 2011

Ja men gott nytt år då

Vi firar in det nya året med lite navelskåderi och fiskpinnar.

Ah ja just ja...

...jag fick ju veta att jag är gravid under året också. Ja det gjorde mig ju också glad. Såklart. Men i ärlighetens namn glömmer jag bort det titt som tätt. När någon nämner bebis nästa år blir jag fortfarande förvånad och vill säga "nej, det här är bara vanlig tjockismage ju". Tänk vad förvånad jag kommer bli när vattnet går.

fredag 30 december 2011

Vi skulle se en film trodde jag

Men istället har min man beställt en kaffemaskin lite hastigt och lustigt. Och först nu, i efterhand lusläser han alla recensioner om den. Det framkommer dock inte om det var ett bra eller ett dåligt köp. Men jag undrar fortfarande var den där filmen tog vägen? Och kan man få sig en liten isglass till?

Återuppstånden från de döda

Ungefär så känns det. Men vi mår bättre nu. Fast så mycket nyårsfirande blir det nog inte för den här familjen. Gissar på att vi äter flingor till middag och går till sängs vid nio-tiden. Eller det är mer en förhoppning än en gissning faktiskt.

En årslista

Jag har snott åt mig en liten lista från Anna som jag tycker sammanfattar året rätt bra.


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag opererade handen, jag gifte mig och jag flyttade utomlands. Ganska stora grejer att testa på med andra ord.





Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade väl såna där vanliga nyårslöften. Gå ner i vikt och vara jävligt glad. Jag höll väl det ungefär sådär halvdant kan jag ju tycka.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! Flera stycken också.

Dog någon som stod dig nära?
Nej.

Vilka länder besökte du?
Tyskland, Nederländerna och Storbritannien

Är det något du saknat år 2011 som du vill ha 2012?
Lite lugn och ro. Jag menar att flytta utomlands med ett spädbarn utan att kunna språket riktigt i det nya landet är inte direkt rofyllt. Det är ju helt och hållet självvalt. Men jag hoppas att 2012 blir lugnare på den fronten.

Vilket datum från 2011 kommer du alltid att minnas?
2 maj. Då jag blev någons fru.

Vad var din största framgång 2011?
Jag ser det som en framgång att jag lyckats hålla både mig själv och mitt barn vid liv. Och jag har lyckats hålla mitt förhållande med Hass vid liv. Sånt där tar man för givet ibland. Men för någon som är så himla rädd för allt och för sig själv och som nästan aldrig haft ett seriöst förhållande tidigare kan sånt där vara svårt.

Största misstaget?
Jag gjorde en böngryta en gång som inte smakade så bra. Det var ett misstag.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag skar ju nästan av mig fingret där i våras någon gång. Och så det senaste dygnets magsjuka har såklart varit bland det jävligaste jag varit med om.

Bästa köpet?
Köksbordet. Åh halleluja moment var det när vi hade köpt köksbordet efter att ha levt i månader utan ett.

Vad spenderade du mest pengar på?
Blöjor och mjölkersättning. Fan vad dyrt det är ibland.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Livet liksom.

Vilka sånger kommer alltid påminna dig om 2011?
"Judas" med Lady Gaga. Den låten spelades på Mtv ungefär tusen gånger per dag när vi var mitt uppe i flyttpackandet. Det är dessutom den första låten som Edith reagerat på och sedan börjat dansa till.
Och "The dogs days are over" med Florence And The Machine för att jag/vi har lyssnat på den så oerhört mycket.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med andra år?
Definitivt gladare. Men också ledsnare. Men på ett annat sätt. En annan slags ledsenhet.
Hemlängtan och saknad efter sina nära och kära är inget man ska underskatta. Men det är en annan ledsenhet än när livet är svårt, vilket det kanske varit andra år. I år har livet känns bra. Fast svårt på andra sätt.
Ja, aldrig är det ju riktigt jämnt och slätt. Och det är väl tur det.

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag hade ju inte blivit ledsen om jag hade haft lite mer tid över till att rita, måla, sy, pyssla och allt det där jag en gång i tiden kunde göra varje dag.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag önskar att jag hade gnällt och tjafsat mindre med Hass. Det är ju ändå oftast helt onödigt, men tydligen livsviktigt för stunden.

Hur tillbringade du julen?
På den engelska landsbygden tillsammans med Hass familj. Det var fint på sitt sätt.

Blev du kär i år?
Jag blev kär i Hamburg.






Läste du någon bra bok under 2011?
Jag kan väl inte säga att jag läser lika mycket nu som jag en gång gjort. Men jag plöjde mig igenom ett par böcker av John Ajvide Lindqvist. "Människohamn" och "Låt den rätta komma in". Dom var bra. Mycket bra.

Favoritprogram på TV?
Den tyska versionen av "Halv åtta hos mig". Tyskar gör verkligen saker och ting på ett lite annat sätt.

Största musikaliska upptäckten?
Adele. Kan inte sluta lyssna. Alls.

Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Jag önskade mig ingenting. Men jag fick en iPhone. Det var en fin överraskning.


Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag drack en lunchöl med min man i solskenet, sen lagade jag mat, och jag bakade tårta och sen var jag vaken hela natten med ett skrikande barn.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Alltså nej. Det har varit ett himla bra år.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Öh, ursäkta? Stil? Jag hade kanske någon slags stil en gång i tiden. Men den har jag tappat bort och har inte hittat den igen.
Rent och helt är ju en tråkig stil, men det är nog ungefär så det har sett ut.

Vad fick dig att må bra?
Jag mådde väldigt bra när jag motionerade mer än bara en promenad då och då. Men jag skyller på graviditeten just nu. Orkar liksom inte mer.
Ja, jag vet att ni är flera stycken som motionerar och tränar och är helt upp åt väggarna galna när ni är gravida. Men sån är inte jag. Alls.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Eh, va?

Vem saknade du?
Mamma och pappa. Alltid.



De bästa nya människorna du träffat?
Dom fina människorna jag träffat här i Hamburg. Mest svenskor. Det blir lätt så.
Men dom är verkligen bäst.

torsdag 29 december 2011

Kanske kommer jag aldrig lämna det här landet

Så vi ringde en läkare. För säkerhets skull. Vi kräks ju ändå alla tre.
Och en läkare kom, hit, hem till oss inom en timme. Vi behövde alltså inte trängas i ett väntrum med en kräkpåse i handen i flera timmar. Han lyssnade på våra magar, gav oss lite råd, gav Hass medicin och erbjöd mig homeopatiskt läkemedel. Javisst. Varenda läkare här tror på sånt där. Och jag teg och tog emot. Sen ville han ha 10€ för besväret och gick till nästa patient.
Alltså. Jag älskar det tyska sjukvårdsystemet. Minus homeopatin. Men kanske vänjer man sig vid det.

Känslan...

...när vi står på varsin toalett och kastkräks samtidigt. Den. Den vill jag aldrig känna igen.

Ett riktigt välkomnande

Det skulle man kunna säga att magsjuka är. Och vilken familjefest det blir sen.

onsdag 28 december 2011

Tillbaka igen

Vi är hemma igen. Försöker landa. Det är alltid väldigt omtumlande att komma hem efter att ha rest så himla länge och långt bort.

måndag 26 december 2011

Vi sprang i alla fall efter frigående höns

Dom firar ju jul på fel dag här. Så när ungefär resten av världen var klar med sitt så skulle vi börja.
Jag kan väl inte direkt påstå att vi bubblade av julstämning. Men man vet kanske inte vad det är heller i det här landet.

söndag 25 december 2011

Vad jag skulle vilja rätta till med England

Jag förstår inte att ingen har tagit tag i det här landet tidigare. Men nu får väl jag helt enkelt göra det.
Vi kan väl börja med det här att ni envisas med att köra på fel sida av vägen? Varför gör ni det egentligen?
Och varför kan inte bara ALLA börja använda metersystem. Så som ni håller på begriper man ju ingenting.
Och era hus, skulle definitivt behövas isoleras om. Det är så att säga lite dragigt här. Sen skulle vi kunna prata om eran kvinnosyn och er arbetslöshet. Men vi lämnar det så länge och bestämmer härmed att ni gärna får salta maten bara lite lite till. Okej?

lördag 24 december 2011

Julefrid

Jag har hittills lärt mig minst en ny sak om mig själv på den här resan. Jag tycker inte om att åka färja.
Jag förstår mig inte på dårar som åker, frivilligt på sådana där kryssningar, blir fulla också och dessutom betalar för det. Jag kan nästan inte tänka mig något värre.
Hela natten låg jag och skvalpade med samtidigt som jag försökte lägga upp en strategisk flyktplan om något skulle gå på tok med båten.
Och kallt är det i hytten. Och mörkt är det på havet. Nej usch säger jag. Usch!
Och maten sen. Don't get me started.
Engelsmännen älskar den. Dom ojar sig och flåsar i sig maten. Samtidigt häller dom i sig öl och låter barnen springa fritt. Utan någon vetskap om vad dom gör, eller vad dom blir utsatta för.
Ja. Trevlig start på den här julen. Nu släpper vi det här och går vidare med våra liv tycker jag.
Edith har i alla fall varit ett fint resesällskap. Något morgonpigg kanske. Men man måste ju till och med ställa om klockan för att få vara i det här landet. Så det kan jag ju inte skylla på henne för.
Snart går vi i land. En timme försenade (två timmar med tidsomställningen) och ska försöka hitta lite jävlaranamma julstämning.

P.s Holland såg ut som Tyskland fast på ett annat språk.

Vi är äntligen här

I England. Här ser det ut precis som jag väntat mig.
Jag hade kanske önskat mig lite annan frukost på julafton. Men Hass hälsar att han är i himmelriket.

Lucka 24: Berätta om fem fina saker som hänt under den här decembermånaden

1. Vi fick möbler och kunde äntligen börja packa upp.

2. Edith började gå på riktigt.

3. Mina föräldrar var här och firade minijul.

4. Jag fick se den där lilla knölen i magen på riktigt.

5. Jag får fira jul tillsammans med Hass familj.

Himla fina saker faktiskt.

fredag 23 december 2011

Lucka 23: Berätta om ditt bästa julminne

Alla barndomsminnen vävs ihop till en kompakt och härlig julkänsla.
Jag minns allt så tydligt, eller så är det bara påhittat i efterhand. Den där känslan som mamma och pappa lyckades ge oss.
När vi klädde granen, när vi sov under granen, när vi umgicks, hela familjen i flera dagar. Fina paket, god mat, snö och pulkaåkning. Dom lyckades bra mina föräldrar. Att ge oss fina jular. Trots att mamma jobbade var och varannat år. Trots att vi aldrig haft ordentliga traditioner. Trots att min storebror bara var med ibland när han inte var med sin pappa.
Men det var fint. Allt var så fint.
Jag hoppas allt kommer smitta av sig till mina barn någon gång. Jag hoppas dom får många fina julminnen.

Nej hörrni

Jag har legat vaken halva natten. Först med panikartad resfeber och sen bara ren och skär panik. Edith spydde inatt. Två gånger. Och jag tänkte i mitt inte så stilla sinne att hela julen var förstörd. Men, morgonen har gått bra, inget mera kräks och allt är packat. Ett litet amen vore på sin plats.
Nu åker vi till Holland, dansar träskodans, åker färja över till England och sen firar vi jul på den engelska landsbygden. Det blir bra det här.

God jul på er!

torsdag 22 december 2011

Hur är det tänkt att det ska gå till?

Vi åker till England imorgon. Och idag ska jag packa, städa och roa mycket rastlöst barn. Men hur ska det gå till är det tänkt? Jag är ju så obeskrivligt trött. Blir förbannad också när alla gravidsidor på internet säger att nu är jag i den pigga delen av graviditeten. Skulle vilja hitta dåren som skrivit allt det där och vråla ett djupt avgrundsvrål rätt i nyllet. Jag är inte pigg någonstans.
Fast jag har packat en väska. Med mina kläder, Ediths kläder, ytterkläder och leksaker! I en enda väska. Jag förstår att ingenting stämmer. Men jag vågar inte kolla i den igen. Jag har säkert packat helt fel saker mitt i förvirringen. Ja. Edith illustrerar väl tillståndet ganska bra i den här bilden tycker jag.


Nej det var inte så roligt

Alltså man ska inte skoja om tabletter och graviditet förresten. Fick genast ont i magen när jag började göra mig lustig över det. Min pappa är neurosedynskadad. Jag är med andra ord oerhört försiktig med vad jag stoppar i mig och läser på om allt, för att uttrycka mig milt. Så. Då har vi rett ut det. Nu kan vi gå vidare med våra liv.

Livet som småbarnsförälder

Jag har gått från har-typ-aldrig-haft-ont-i-huvudet-i-hela-mitt-liv till huvudvärk-hela-dagarna.
Så jävla onödigt och drygt.
Det passar inte jättebra in med att min man missköter sitt ansvarsområde värktabletter. Man kan ju tycka att om jag lyckas styra upp allt annat med en järnhand borde ju han kunna köpa Alvedon då och då.
Men nej. Jag får väl rota i lådan och ta det första bästa jag hittar. Hoppas vi har annat än barnalvedon som stolpiller bara.

Lucka 22: Berätta något som du är beroende av


Just nu iskall läsk med isbitar i. Eller iskall smootihe med isbitar i. Eller iskallt vatten med isbitar i. Iskallt sla det vara.

onsdag 21 december 2011

Den där jäveln Bruce Springsteen

Jag älskar honom. Jag är nästan besatt av honom. Men när han planerar sin turné skulle han väl kunna höra av sig till alla gravida kvinnor först och bara kolla av läget lite. Han spelar i Tyskland, i fyra olika städer, två veckor innan jag ska föda barn. Och sen spelar han i Sverige några veckor efter att jag har fött barn. Hur tänkte han är? Och nu släpper den jäveln EXTRABILJETTER till sina spelningar. För i helvete. Lägg av. Ska du spela så ska du spela i Hamburg innan jag är höggradig eller nyförlöst. Förstått?

Lucka 21: Berätta om någon som du älskar


Hass. Min man.
Jag älskar honom för den han är. Och jag älskar hur jag är när jag är med honom.
Jag älskar att jag får uppleva allt det här med honom. Jag älskar att älska honom.

tisdag 20 december 2011

Hur får man urinvägsinfektion när man har suttit i soffan i en vecka?

Man vet att det finns någon i hushållet som har åkt på en urinvägsinfektion när det står en förpackning tranbärsjouice i kylen. För det finns väl ingen vettig människa som dricker sånt där för att det är gott?

Och det här med syskonvagn

Vi måste ha en syskonvagn. Det är ju faktiskt en av tre roliga saker med att få ett till barn. Men, just nu kan vi väl säga som så att jag skulle kunna nöja mig med en låda på hjul.
Den enda vagnen som har allt jag vill ha, trivdes jag inte alls med. Och då kan jag ju inte köpa den. Alla andra vagnar har ju ett eller flera andra problem. 
Så. En låda med hjul. Vadderad. Med ett snöre. Det får duga.

(Dom andra två sakerna som är bra är att jag får föda barn en gång till. Förlossning=Det bästa jag vet. Och att förhoppningsvis någon gång får vi uppleva lite syskonkärlek mellan dom båda barnen.)

Förresten...

...när läkaren gjorde ultraljudet och sa "I think theres only one in there, let me look again", var jag väldigt nära döden. Så mycket kan vi säga.

I så fall är det inte roligt

Att ha fruktansvärd mensvärk när man är gravid måste väl ändå vara någon slags ironi va?

Lucka 20, Berätta om vad du önskar dig i julklapp

Ingenting. Absolut ingenting. Mina föräldrar gav mig/oss den perfekta julklappen - en middag betald ute, på tu man hand. Och en matta med en dalahäst på.
Något mer vill jag inte ha. Kanske att färjan till England kommer gå lugnt och fint, att vädret i England kommer vara lugnt och fint, och att alla familjemedlemmar i familjen Chapman kommer hålla sig lugna och fina under hela julen.

måndag 19 december 2011

Om det är sant?

Ja, det är faktiskt sant. Och ja, det är kanske lite övermodigt. Framförallt är det ett litet mirakel i sig. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det gick till. Min ägglossning är ungefär lika regelbunden som en istid. 
Men, barn kan tydligen bli till ändå.

Efter att ha varit gravid i v.9 i ungefär en månad är jag nu i v.14 någonting. Läkaren och jag är inte riktigt överrens i den frågan. Men vi kan väl räkna med att en bebis dyker ut i mitten av Juni. 

Jag har ju haft några veckor på mig att smälta det här ganska oplanerade men inte alls oönskade barnet. Edith var ju också en så kallad olycka, och var väl inte direkt vältajmad. Men det gick ju bra. Ungefär så känner jag för det här barnet. Inte helt bra tajming. Men det blir nog bra i slutändan. 
En liten del av mig vill vråla ett avgrundsvrål och slita mig själv i stycken när jag tänker att jag ska vara hemma i ett par år till. Med två barn. Med 19 månaders ålderskillnad. 
Medan en annan del av mig längtar och tänker att det kommer bli så himla fint och bra på alla sätt och vis. 
Jag längtar efter att få glädjas lite åt en bebis. Njuta lite. För det inbillar jag mig att jag kommer göra den här gången. Inte lida och hitta på en massa svårigheter.

Dessutom ska det här bli den gnällfria och positiva graviditeten. Jaadå. Den ska vara så enkel, smärtfri och problemfri. Så är det sagt. Vi kan väl börja med det nu i alla fall. Efter att ha mått illa, dygnet runt i ungefär 7 veckor känner jag mig lite matt om jag ska vara helt ärlig. Och det har väl inte varit helt gnällfritt. Så kan vi säga. Men nu. Nu slutar gnället. Nu börjat jublet.
Hurra för bebis nr. 2. 

(Och så slutar vi tänka på förlorad pensionssparande, okej?)

Om ett barn

Jag minns när Edith inte var mer än en knöl i magen och jag tog ett kallt bad för att kyla ner min gravida kropp i sommarhettan. Jag minns hur hon stökade runt och sparkade hårt. Av ogillande eller gillande är fortfarande lite oklart. Jag minns att jag då tänkte att det här, det ska jag göra, även när knölen är född och är en kolikbebis. Även när kolikbebisen blivit ett trotsbarn. Även när trotsbarnet blivit större. Ja ni fattar. Jag skulle alltid ha tid, lust och ork för ett bad. Jag skulle unna mig det. Köpa dyra badprodukter och ligga i gottluktandevatten och skrubba kroppen med jämna mellanrum.
Dom där mellanrummen är tyvärr inte så jämna som jag tänkte. Inte alls faktiskt. Men ibland händer det att jag ligger där i badet. Jag gjorde det för inte så längesedan. Och när jag låg där och smekte min mage tänkte jag på den nya knölen som växer därinne. Den lilla lilla knölen som än så länge inte kan visa varken gillande eller ogillande. Men som så småningom kommer växa sig större och bli till ett nytt kolikbarn. En ny familjemedlem. Mitt andra barn.
Jag anar att dom här badtillfällena inte kommer öka precis.

50-talet rapporterar

Har försökt sy litegrann idag. Inget kreativt och fint alls. Ett par byxor som behövdes lagas bara. Men istället för att sy har jag haft sönder sju hela symaskinsnålar och en sprätt. Det blir nog ingen syjunta nästa år heller.

Julrim

Julmarknad, Hamburg, 19 December 2011. Ingen snö så långt ögat kan nå. Men det är fint ändå.

Inlägg 19, Berätta om en vän som bor långt bort






















Gabriella Larsson. Min lastkaj i Europa. Mitt barns spirituella gudmor.
Hennes namn ska uttalas med hög och ljus stämma, samtidigt som händerna förs som en dirigents.
"GAB-RI-ELLA LAR-SS-ON" *viftar yvigt med händerna* Ungefär så.

Vi har inte känt varandra så länge. Och vi har inte alltid känt varandra så väl. Men hon är en av dom roligaste människorna jag känner. Hon är också en av dom klokaste. Och hon är alltid så ärlig och rak. Precis som en vän ska vara. Precis som många av mina vänner är.

Gabriella är självdistans personifierad. Hon har varken hämningar eller skam i kroppen. Och kanske är det därför jag saknar henne så mycket. Skype underlättar våran kontakt och relation. Men jag saknar att bara hänga med henne. Men att prata om livets alla konstigheter, mödor och besvär, det kan vi ju fortsätta göra.

Gabriella bor nu på Malta, efter att ha bott i Hong Kong. Jag vet inte riktigt vad hon gör där. Jag försöker förstå, men jag får inte in det i mitt trånga lilla huvud. Malta verkar ju fint på bild, men det verkar ju vara ett helvete att leva där. På sätt och vis.

Gabriella har en väldigt rolig blogg, som man kanske tycker är extra rolig om man faktiskt känner henne. Eller har hört hennes dialekt. Eller förstår hennes hysteri. Jag tycker i alla fall den är extra rolig.

Min man vet alltid när jag har pratat med Gabriella. Då faller jag tillbaka till ett gällt dalmål i ett par dagar och pratar med dom där dirigenthänderna igen.

Vi är också eniga, min man och jag, om att Gabriella är den bästa förebilden vi kan tänka oss för Edith. Om Edith blir en smula av den fina person Gabriella är, ja då kan vi vara lugna.

Och nu vill jag att vi alla stämmer in i Gabriellas sång, med tysk undertext såklart,



söndag 18 december 2011

Jaha hörrni. Hur skulle ni känna när eran tilltänkta livspartner slafsar ur sig något så otänkbart som att den nyklippta luggen du har är fin, för den påminner om dr. Spock? Föreställ er också att samma tilltänkta livspartner tidigare under dagen hindrade dig från att se en musikvideo med David Hasselhoff, då citat: "Norsk frikyrklig gudstjänst är bättre att titta på", slut på citat.
Rent spontant känner jag för att flytta. Eventuellt söka hjälp för våra äktenskapliga besvär. Men vad kan egentligen hjälpa när man är så djupt nedgrävd i en mycket allvarlig intressekonflikt?
Om ni gifter er någon gång, var noga med att kolla upp hur djupt dom eventuella Star Trek känslorna går, innan ni säger ja. Och glöm inte att reda ut begreppet "musikaliskt intresse" först. Ja, det var väl bara det.
Men om man ser det från den ljusa sidan kan ett äktenskap också leda till något mycket bra. Tex ett hej från en snedkammad tjej.

Lucka 18, Berätta om en plats du vill besöka innan du dör


Sixtinska kapellet, Vatikanen, Rom

Och där tog internet slut

Det är inte jättemånga som uppdaterar bloggar/twitter/Facebook mitt i natten. Det är det ju faktiskt inte. Inte ens spädbarnsföräldrar eller utlandssvenskar. Inte ens min gruvarbetare till bror har vett nog att fyllefacebooka.
Ja lite besviken känner jag mig just nu. Övergiven är kanske korrekt uttryck.

Är det här något slags socialt experiment?

Hass har sovit uruselt de senaste veckorna. Anledning okänd. Edith och jag däremot har sovit som små barn. Djup och svårväckt sömn. Och jag kan förstå känslan av orättvisa som Hass kanske känner. Men ärligt talat, lägg dig bara och sov, har jag tänkt.
För någon natt sedan bytte vi av en händelse sida i sängen. Anledning också den okänd. Och nu är rollerna något ombytta. Där ligger han och sover, djupt och svårväckt. Tro mig.
Medan jag ligger sömnlös och vrider mig av sömnpanik. Måste. Sova. Nu.
Tills Edith gnällde till lite. Jag sprang upp och dukade upp med tecknad film och mjölk och tänkte här ska vi ha det mysigt och trevligt mitt i natten.
Och vad tror ni ungen gör? Hon dricker lite mjölk, klättrar ner från soffan, tittar på mig, vinkar godnatt och går in i sitt rum. En halv minut senare sover hon.
Men vafan. Kom igen nu. Vad är meningen med det här? Och hur kommer det sig att det spelar roll vilken sida på sängen man sover på? Men framförallt, hur får jag Hass att överlämna sömnsidan till mig igen?

lördag 17 december 2011

Viktig info

God jul och allt det där. Ikväll ska jag svulla svulstiga saffransbullar. En liten bit av lycka om ni frågar mig.
Slut på viktig info.