onsdag 31 augusti 2011

Hej!


Jag har varit en riddare en gång. Skulle man kunna säga. Men just nu är det lite si och så med den där ridderligheten.
Jag har liksom lite saker att styra upp, lite mycket att fokusera på just nu. Skulle inte ni kunna vara schyssta och pigga upp mig lite? Ge mig lite ridderlighet tillbaka liksom.
Kan inte ni säga hej, berätta vilka ni är, berätta något roligt eller fint, eller kanske tråkigt om ni vill det. Ställ en fråga till mig, tipsa mig om något bra, skänk mig lovord eller sjung en psalm om det finns tid. 
Det skulle göra mig så glad. Jag svarar på alla frågor. Så bring it on. 

Tackar Anna för inspirationen. 



Zu hause

Vi landade på tysk mark igår kväll. Att se Ediths fullständiga lycka när hon såg sin pappa var som balsam för själen.
Nu har vi ett hus att sälja och en vardag att styra upp. Och ett barn att älska.

måndag 29 augusti 2011

Min mamma...

...och jag. Det är så det känns. Inget kunde föra oss närmre än ett barn. Mitt barn och hennes barnbarn. Inte för att våran relation var dålig innan. Inte alls. Men det händer något när man får förståelse och insikt genom att föda barn. Man liksom kommer under skinnet på varandra.
Min fina mamma. Tre barn har hon fött, en hel familj har hon styrt och livnärt som en klippa. Hon är ankaret i familjen. Sätter stopp när det går för långt, men står fast kvar även om det svajar ibland. Och helt plötsligt lättar det lite, och då går hon vidare.
Hon fyller år idag. Kanske inte den bästa födelsedagen i hennes liv. Kanske inte den presentrikaste heller. Och det är synd. För hon är värd allt hon behöver och vill ha.
Fast när hon har Edith i knät, då ser jag att det är det enda som behövs idag.
Grattis mamma. Du är världens bästa.

lördag 27 augusti 2011

Rövdagen

Rövgänget igår gjorde mig rövklen idag. Och självklart sov Edith rövdåligt både under natten och dagen.

Men vi har ju hunnit med en del ändå. Både lärt oss klättra i trappen och ratta ratten på Ica Maxi. Och duvor vill inte bli matade, duvor vill äta själv. Det har den här duvan i alla fall påpekat hela dagen.
Och min pappa har fest ikväll. Då åker festkläderna på. Min genusmedvetna pappa som röstat på FI. Om han är ironisk eller inte med den där kilten, det har jag inte tagit reda på än.
Men jag orkar inte vara social. Jag ligger hellre här, där jag kan lukta på ett glas vin och slåss med ett annat rövgäng: myggen.

Och slutade med...

...det här rövgänget. Nästa gång kommer dom till Hamburg. Det har dom lovat.

Det började med...

...kräftskiva med familjen.

fredag 26 augusti 2011

Vaddå stackars Pettson?

Stackars mig! 04.11 tyckte Duvan att vi skulle kliva upp. Nejdu, det blir det inget av med, sa jag och läste bok efter bok. Duvan somnade om tillslut, men jag ligger klarvaken i sängen och känner att det här blev en dålig start på vår utlandsemester.

torsdag 25 augusti 2011

En kunskap jag aldrig trodde jag skulle besitta

Jag kan den här flygplatsen nu. Utantill. Jag vet var man ska äta, vilken toalett som funkar bäst, vilken kö till säkerhetskontrollen som alltid är snabbast och var alla hissarna är. Jag har till och med blivit tjenis med en del av personalen.
Jag har rutin på packning, och säkerhetskontrollen. Jag vet var det är lugnast att promenera runt med vagnen så att barnet kan sova. Jag vet var dom har den godaste och billigaste glassen.
Så behöver ni tips på hur ni på bästa sätt navigerar runt på Hamburg flygplats, hör av er bara.
Om en halvtimme lyfter vi. Jag är mest nervös för tågresan till Dalarna.

onsdag 24 augusti 2011

Top chef...

...bor inte här.

Skrik i regnbågens färger

Gissa vem som ska åka tåg ända ut till flygplatsen imorgon, och därifrån ta ett flyg långt bort till ett annat land, och sen åka ännu mer tåg, ända upp till Dalaskogarna? Jag såklart. Och mitt barn.
Gissa vem som bestämt har fått tandsprickning såhär lagom till packning och resande?
Jag kan ge er en ledtråd, det är inte kvinnan som febrilt letar efter öronproppar och någon slags dunderdeodorant för att kunna hantera paniksvetten. Jag skulle sätta mina pengar på det barn som sitter på golvet och skriker sig röd, och blå, och sen lila för att slutligen titta upp på teven i 20 sekunder och avsluta det hela med att skrika till hon blir grön.



tisdag 23 augusti 2011

Dagens lärdom

Majs passerar en babykropp helt obemärkt. Blöjinnehållet var otäckt likt det som stoppades in i barnets mun igår. Så kan vi säga.

Och om man har efterblivna föräldrar som inte köpt en sån där lära-sig-gå-vagn får man väl ta vad man haver och öva på att gå på knäna istället.

måndag 22 augusti 2011

En sån dag

Mycket allvar idag? Tja, det är väl en sån dag helt enkelt. Jag och Edith har haft vårat första stora bråk också. Eller tillrättasägning snarare.
Det här med att man faktiskt måste uppfostra sitt barn hade jag liksom inte räknat med.

Ska jag behöva vara rädd för män?

Det var jag och Edith i barnvagnen, och fem högljudda, storväxta och håriga (hårigheten har egentligen inget med saken att göra) män som delade en hiss idag. Det första jag gjorde när jag förstod att vi skulle dela den där hissen ihop, var att ta upp min mobiltelefon, låtsades smsa, men höll fingret hela tiden redo att närsomhelst, om det skulle behövas, ringa Hass.
Där stod jag alltså, med extremt hög puls, kallsvettningar och hjärtat i halsgropen, totalt livrädd för dessa män. Om dom var hotfulla? Inte det minsta. Om dom försökte närma sig på något sätt? Inte mer än vad som krävs för att få plats i hissen. Om det var skäligt av mig att vara rädd? Definitivt inte.
Men varför är det så? Varför ska jag som kvinna känna mig otrygg med en grupp män? Jag har inga problem med att gå till affären och köa tillsammans med män. Jag har inga som helst problem att äta på restaurang och det bara är män i rummet.
Men i en hiss, eller i en tunnelbana, när män är i grupp, då jävla slår rädslan igång.
Och det här är inte okej. Jag vill inte smitta ner mitt barn med rädsla för människor, oavsett kön, oavsett kroppsbehåring, och framförallt oavsett nationalitet.
(Nationaliteten på dessa män är okänd, och det varken ökar, eller sänker min rädsla, män är män liksom, oavsett nationalitet).
Jag vill inte ha ett samhälle där kvinnor är rädda för män. Jag vill inte ha ett samhälle där män kan utnyttja kvinnors rädsla för män. Kanske vill jag inte ha ett samhälle överhuvudtaget.
Så, hur gör jag för att sluta var rädd för män?

Åh Måndag

I barnstolen sitter min dotter och häver i sig blandade fruktbitar. Hon tittar på teven då och då och ser halvnakna tjejer dansa till någon slags dunka dunka musik och hon utbrister i ett glädjevrål. Just i det där ögonblicket är hon så himla lycklig. Kan knappt förstå att det är samma barn som för två timmar sedan skrek och vrålade sig till sömns i vagnen. Men det är det. Mitt fina lilla barn. När jag tittar på henne så möter hon mig med det största leendet man kan tänka sig. Och sen kastar hon en fruktbit på golvet. För att hon kan. Och vill.
Några kilometer härifrån, alldeles nära sjön jobbar min man. Min ambitiösa och hårt arbetande man. Han som redan har klättrat i den tyska karriärstegen och blivit chef igen. Jag är så glad att jag träffade honom då, för inte så längesedan men ändå tillräckligt längesedan för att ha bildat ett nytt liv och en liten familj. Jag är så himla kär i honom. Och han har börjat blogga också - inte om jobbet, utan om tyskar. Det är en fin liten blogg. Ni hittar den här.
Ute skiner solen. Temperaturen ligger på sådär 25 grader och min kropp har redan vant sig vid den temperaturen. Utanför lägenheten är det någon som slipar, en annan som borrar och en tredje som spacklar. Men det är ingenting som stör. För snart, när allt är klart, kommer allt bli så fint.
Jag glider med mina fötter mot vårat fina golv och drar med fingret längs med ett av alla våra stora fönster. Jag tittar på mitt barn igen och så tänker jag att jag alltid vill ha det såhär. Och tänk, att jag alltid kan ha det såhär, och känna precis såhär.
Det gör måndagsstädningen, måndagstvätten och måndagshysterin mycket lättare att ta sig igenom.

söndag 21 augusti 2011

Om en den där semesterkänslan som inföll lagom till helgen

Den lilla familjen har under helgen haft en äkta semesterfeeling. Med finväder och gofika som ledord har det känts sådär bra precis hela tiden. (Den där gången mamman i familjen stod på toaletten och vrålade om bristen på möbler, det räknar vi inte in)

Tycker ni om korv? Alltså då menar jag riktig korv. Körv så att säga. Ingen mesig hotdog som smakar mjöl, utan riktig körv. Om ni nu tyker om körv, ja då ska ni smaka Currywurst. Fast ingen annanstans än i Tyskland bör den inmundigas. Varje Onsdag och Lördag står Wurstvagnen en gata bort och säljer Currywurst, kom hit och smaka vettja. 
Och glassen, den sköljer man bäst ner med Alsterwasser, eller valfri ljus öl. Ja, om man är i semestermode dvs. Annars går glassen utmärkt att äta för sig själv, och ölen kan drickas när man vill. 


Men det finns ju roligare saker man göra tycker Edith. Leka i sandlådan och äta oändliga mängder sand t.ex. 

Och den eviga kampen om solmössan, den fortsatte, och håller på än idag varje gång den lilla familjen ger sig ut på en solig promendad. Så om ni ser ett litet flickebarn riva av sin mössa och vråla argt medan en lite förtvivlad mamma eller pappa försöker sätta på den igen med lugnande röster, bli inte rädda. Det hör bara till.
En picknick hör ju till när det är semesterkänsla och finväder. Men för den ouppmärksamma kan det innebära förlorade drycker. En annan kamp som är vanlig i den här familjen är den där med picknickfilten. Den här gången var det människan som segrade, men man vet aldrig när filten väljer att slå tillbaka.
Det lilla barnet fick prova alla leksaker i lekparken. Ja, för här försöker vi göra alla glada. På dom här bilderna ser barnet väldigt väldigt nöjd ut. Men i verkligheten var hon det tröttaste barnet man kan ha med sig på en picknick till en lekpark. För hon hade nämligen varit vaken sen 4 tiden på morgonen, och det är ju alldeles för tidigt för ett sånt litet barn. 

Men en promenad längs hamnen råder bot på det minsta lilla sömnproblem. Även för det minsta lilla barn.

Och om ni tycker om att dricka läsk, eller kanske en drink (öl passar också bra in här), med utsikt över hamnen, och samtidigt leka med sand mellan tårna? Ja, då borde ni uppsöka en av alla platser i Hamburg som har just det ni söker. Här hittade vi en plats i skuggan medan barnet fick tro att hon var i en lekpark fortfarande, med sand som fastnade överallt. Åh så bra.

fredag 19 augusti 2011

Sen...

Min favoritsmak: rödvin och parmesanost.

Först...

Nattning av barn

Filmcitat

Känner för att bröla ut FREEEEEDOOOOOM precis som den där Braveheart.
Efter en helvetesvecka där känslorna varit mer på utsidan än insidan ska det bli så jävla skönt med helg och lite mer vuxet sällskap om dagarna.

Hur man vet att något har förändrats


En gång i tiden var lycka något svårt att identifiera. Jag är osäker om jag ens visste vad lycka var. När det blev fredag och jag låste dörren på jobbet kanske jag kände en bit av lycka. Jag gick till thairestaurangen och köpte med mig två stycken 3-små-rätter. Det räckte hela helgen. Och sen gick jag till systembolaget och fyllde på skafferiet. Det allra viktigaste bara. 10 öl, 2 flaskor vin och 6 cider. Inget märkvärdigt. Och sen ägnades hela helgen till att dricka, skrika och snusa tills man däckade, och sen upp nästa morgon och på det hela igen.

Sådär fungerar inte livet längre. Nej, förstår ni, lycka är när man har köpt en ny dammsugare som man kan sätta igång och ändra hastighet från HANDTAGET! Ja, ni läste rätt. Man behöver inte längre böja sig ner och krångla med knappar där nere. Nu kan man stå rakryggad vid barrikaden och hålla hårt i sitt munstycke. När man sen upptäcker att sladden räcker runt i hela lägenheten från ett enda uttag, ja då har man hamnat i obeskrivlig extas.

Det där med hunduppfostran igen

torsdag 18 augusti 2011

Ursäkta tystnaden...

...men jag har haft ett sjukt barn att hand om. Och jag har lite svårt att behålla mitt sunda förnuft när det sjuka barnet inte vill äta eller sova. Ja, ni vet hur det funkar när barn inte är på sitt bästa humör - mamman blir på ett jävla uselt humör.

Kom igen nu bloggen. Låt mig få blogga lite då.

onsdag 17 augusti 2011

Livskvalite

Råkade svälja ett par kärnor när jag åt körsbär tidigare idag. Vi får väl se om det blir så mycket livskvalite´ på toaletten imorgon.

Om att googla och hamna helt rätt


Alltså...jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här. Men någonstans att jag känna att jag har lyckats. Livet har liksom nått sitt klimax.
Någon har googlat "finnar på bröstvårtan" OCH "livskvalite att sitta på toaletten" och hamnat på MIN blogg. Det sammanfattar det jag står för ganska mycket.
Den som också har googlat "jag hatar när det händer" måste ha känt ungefär just så när resultatet uppdagades.



Ska vi byta hemlisar?


Karin uppmanade till en hemlis-bytar-utmaning. Och jag ba, okej.
Men lova att berätta era hemlisar nu när jag gör det.

1. Jag topsar öronen v a r j e dag. Och det värsta jag vet är att se en oanvänd tops, då blir behovet att topsa olidligt.

2. Jag har gått i terapi i 8 år. Synd att det inte lindrade mitt topsberoende.

3. Jag måste ha parfymerad tvål, schampo och deo. Annars finns det en risk att jag glömmer bort om jag tvättat händerna eller duschat. Dåligt hygienminne kallas det.

4. Jag pruttar bara i sömnen. Jo, det är sant! Det är något jag övat upp nu under ett par år. Bra för mig, mindre bra för min sovpartner.

5. En gång vaknade jag hos någon jag inte kände igen och när jag gick utanför dörren visste jag inte var jag var någonstans. Vilse i min egen hemstad.
Jag fick fråga en gammal tant var jag var för att kunna hitta hem. Och på vägen hem blev jag biten av huggorm. Låt mig säga att den dagen har gått till historien som en dålig dag.


Hej!

Ja, det var precis som Anna nämnde, lite som Yrrol igår. Men det gick. Och här sitter jag och surfar mig lite på en dator. Och jag har 190 tyskjävla kanaler att gå igenom. Kanske finns det åtminstone EN kanal där dom inte ser ut såhär.


tisdag 16 augusti 2011

Vi har äntligen fått ta del av den stora tyska teknikkakan. Riktigt internet och tv var det här! Men först ska det kopplas in. Och det gör såklart min man, medan jag passar barnet. Jo vi gör så för att minska skrik, panik och trasiga apparater. Och så står han där och drar sladdar hit och sladdar dit. Han vinklar teven och tar fram instruktionsboken och sen är det klart. Men i hans hand ligger en sladd kvar. En ynka liten svart sladd och jag hör hur Hass säger: "men hur kan den här inte ha blivit inkopplad?"

Ja. Så går det till på vår gata. Om vi får någon tv och internet återstår att se. Men snart är alla sladdar kopplade. Snart.

Och så tycker ni det är konstigt att jag använder samma uppfostringsteknik som med en hund?

måndag 15 augusti 2011

Lilla duvan

Såhär håller hon på när jag försöker natta henne. Men så fort Hass gör ett försök somnar hon på tre sekunder. Han skördar det jag har sått skulle man kunna säga. Jaha. Jag är en värdelös barnnattare, men jag är en hejdundrande sagoläsare ska ni veta.

Om idag

Idag alltså. Dagen som kommer gå till historien som den olyckligaste dagen i mannaminne. Ungefär.
Igår bestämde jag mig för att det skulle bli en bra dag idag. Jag skulle sminka mig fin, jag skulle må bra, äta bra, vara glad, vara tålmodig, sortera ett par lådor, och livet skulle kännas heeeelt underbart. Men så vaknade jag imorse och kände på en gång att helvetet var igång. Jag kände det ända in i benmärgen - jag var värdelös. Jo, jag var dålig på allting, jag var dålig fru, jag var en dålig mamma, jag var dålig på att sova, jag var dålig på att koka vatten, dålig dålig dålig! Och inget köksbord hade jag. För det är tydligen det som gör en människa lycklig. Ja. Så var det med det. Och sen då? Ja sen skulle jag träffa en ny grupp kvinnor. Engelstalande kvinnor som träffas en gång i veckan med sina barn. Med andra ord känner dom varandra ganska bra. Och jag som har både stressnarkolepsi, nervositetdiarré och svår ångest för att träffa nya människor spenderade halva dagen med att sitta på toaletten och försöka hålla mig vaken. Jag åkte i alla fall till den där parken vi skulle ses i. Ser ni pilen på bilden? Där är lekplatsen dör vi skulle ses. Om jag var vid den lekplatsen? Neej inte alls. Jag var på andra sidan parken i en ANNAN lekplats och försökte lyssna på varenda samtal vilket språk som pratades. Men bland japaner, turkar, tyskar och en fransos (!) är det svårt att urskilja engelska. Jag hade fått tips om att titta efter en rödhårig 2-åring, problemet är bara att varannan unge i Hamburg härstammar från Skottland eller Danmark. Det finns en del rödhåriga ungar att springa efter.
När jag tillslut insett att jag faktiskt var vid fel lekplats försvann solen och himlen bestämde sig för att falla ner. Årtusendets värsta spöregn drabbade Hamburg och där stod vi utan regnkläder och Regnskydd till vagnen. (Nämnde jag inte solen?).
Under vartenda träd stod det en fullgubbe eller knarkargäng (eller så spelade min fantasi mig ett spratt) och jag var villrådig. Ringde till Hass som var på jobbet på andra sidan stan och skällde ut honom. Ja, allt blev visst hans fel helt plötsligt.
Jag försökte skydda Edith med en filt, men äventyrsungen sparkade ner den i en lerpöl och skrattade åt mina försök till att rädda henne från regnet. Men hon var utom all räddning. Dyngsur och genomblöt satt hon och tjoade och stimmade. Aldrig har hon varit så nöjd någon gång.

Vi träffade inga engelstalande mammor. Vi åkte hem istället.
Om jag har gråtit och skrikigt idag? Oräknerliga gånger. Men den där jag-är-så-värdelös-känslan försvann där i spöregnet. Mota bort det onda med något ondare verkar vara ett bra recept för att råda bot på dom där dåliga dagarna.

Sagostund

Igår ville inte duvan (Edith) somna. Ingen blir förvånad. Hon vill aldrig somna. Tillslut satt jag vid hennes säng och tvångsläste. 7 böcker senare låg hon och sov sött.
Ikväll tänkte jag göra om den mysiga läs-till-sömn metoden. Men efter (samma) 7 böcker stod hon fortfarande upp i sängen och bankade nappen i mitt huvud och vråååålade lyckligt.
Men nu har jag fått nog. Barnböcker är ju totalt ologiska, och dom värsta är på rim också. Vissa är ju urbota korkade dessutom.
Hon får somna hur hon vill ikväll, jag bryr mig inte så mycket. Jag ska leta fram barnböcker som är roliga, glada och inte på RIM!

Gör om gör rätt

Vissa dagar vill man liksom bara starta om från början. Den här dagen känns lite så trots att klockan bara är nio.

fredag 12 augusti 2011

Om dom tunga orden

Känns inte dom två senaste inläggen lite väl "rik-hemmafru-sitter-och-gnäller-och-skryter-på-en-och-samma-gång-utan-att-bry-sig-om-resten-av-världen"?

Jo. Tänkte väl det.
Men jag kan inte prata om tunga saker. Svälten i Afrika, upploppen i England, revolutionen i Syrien, allt det där, det ständiga förtrycket mot kvinnor, det ständiga hotet mot invandrare. Jag läser och jag hör om det. Men jag kan inte prata om det. Jag har ett svagt hjärta förstår ni. Jag är känslig och orolig. Och låter min blogg vara den dagboksblogg den var till för från början, och låter dom som har lättare för dom allvarliga orden att handskas med det tunga.

5 anledningar till att jag älskar vår barnvakt

Marina som hon heter, barnvakten alltså, har hjälpt till att passa Edith under alla flyttar. Vilket har varit ovärderligt.
Hon är inte bara sådär brasilianskt exotisk, hon är också helt fantastisk. Hon:
1. Säger så fort hon kommit hit att hon byter bajsblöjan (som jag liksom ignorerat en stund)
2. Sjunger Lady Gaga och sånger från Glee för Edith när det börjar kinkas.
3. Är lugn som det lugnaste vatten när Edith får ett psykbryt från hell och får henne att somna på tre minuter.
4. Så fort Edith har somnat hjälper hon alltid till med något. Bära en kartong eller liknande.
5. Och det allra bästa, Edith skiner upp som en sol när hon får syn på henne.

I ett land utan något kontaktnät känns det som bomull i mitt annars lite oroliga mammahjärta.

torsdag 11 augusti 2011

Ett erkännande

Jag har fastnat i iPhonefällan. Hela mitt internetsurfande görs via telefonen vilket leder till ett visst bortfall i bloggläsande, bloggkommentarer, bloggande och facebookande. Nu är inte det här något jag går runt och grubblar över hela dagarna. Jo det är sant, största delen av min tid lägger jag på att göra annat. Men då och då dyker tanken upp att ända sedan iPhone dök upp i mitt liv är internet mestadels en envägskommunikation.
Men, inget att hänga läpp för. Den tar ju ganska gulliga bilder på Edith. Så vi går jämnt ut skulle man kunna säga.

onsdag 10 augusti 2011

Skönhetstips

Edith hälsar att hon rekommenderar hemmagjord lasagne som någon slags foundation, eller brun utan sol kanske.

Mamman hälsar att hon nu går och lägger sig.

Skrikfest

Edith har börjat ha ett par timmar med högt och ihållande skrik varje dag. Lite som en återkommande fest, eller tävling kanske. Haha säger jag, vi får väl se vem som skriker högst! Edith vinner ALLTID.
Men nu undrar jag vad ni andra gör? Jag har liksom kört med ignorera-till-hon-tappar-andan-metoden. Och det har funkat ganska bra. Men tyvärr har jag hittat något som funkar ännu bättre - mat. Frukt, riskakor och ja allt som hon kan svälja tystar henne faktiskt. Men jag kan väl inte muta henne varenda dag? Jag menar ätstörningar och bortskämd är ju ord som får det att börja svettas i knävecken på mig, men fortsätter jag såhär kommer det ju bli verkligt.

Misstag

Första misstaget idag var när vi åt lunch innehållande ris och curry. Ja, låt oss säga att det finns tillräckligt mycket bevismaterial för att fälla mig för olaga dumhet.

Andra misstaget var när jag gick ut för att köpa cola och kom hem med Fanta och en (på bilden uppäten) Franzbrötchen. Jag blev inte det minsta glad av det faktiskt.
(googla delikatessen om ni vill veta mer)

söndag 7 augusti 2011

Kapitelavslut

Även om jag är överväldigande glad över vår Hamburgflytt, och även om det här huset aldrig riktigt kändes som mitt hem helt och hållet, blir jag väldigt sentimental när det är dags att låsa dörren och överlämna nyckeln. I det här huset har jag legat nyförälskad och full, full av livsglädje och energi. Men det var också här jag inledde min graviditet med en lätt fasa inför framtiden. Här har vi bildat familj, gift oss, haft sömnlösa koliknätter och oändligt många skratt. Det var också här vi höjde rösten för första gången åt varandra, jag och Hass. Det hände igår och det var em total chock när jag stod där och skrek av trötthet, stress och värk i kroppen. Men det gick över fort, och nu är allt äntligen klart och vi är på väg. Hejdå Huset och Hejdå Tumba. Kanske ses vi aldrig igen. Men så är det ibland. Vi vänder blad och börjar på ett nytt kapitel.

lördag 6 augusti 2011

Anledningen till varför jag glömt?

Jo, vi tokpackar och sliter sönder varenda liten muskel vi har i kroppen. Och så har jag förvandlats till mamman som mutar barnet med mat, men kanske inte så nyttig mat. Men det är lättare att skruva ner lampor och släpa på soffor på så sätt.
Imorgon åker vi. Om vi är klara? Inte alls.

Jag har glömt

Jag har glömt att berätta om bloggträffen. Javisst. En riktig bloggträff med riktiga kvinnor och lika riktiga och fina barn.
Men inte ett enda bildbevis finns. Ni får helt enkelt föreställa er hur fint det var. Nästa gång förväntar jag mig att dom kommer till Hamburg. Jodå.

fredag 5 augusti 2011

Men vem är det som bestämmer här?

Även om vi försöker dela på allt ansvar för Edith är det ju ändå jag som har något slags huvudansvar. Ja, det är ju hon och jag som spenderar hela dagarna tillsammans så man kan ju tycka att det då borde vara jag som har störst koll på hennes behov. När hon är hungrig och när hon vill gå och lägga sig osv. Men varje kväll ska Hass lägga sig i. Han säger saker som "hon vill nog ha mat nu", eller "när hon gör sådär brukar hon vilja gå och lägga sig".
"mmm...kanske det" säger jag med ett leende samtidigt som mina ögon säger "Neeej, håll käften, lägg dig inte i det här, det är jag som bestämmer". Ja, jag får någon slags hybris ibland och tror att jag bestämmer över Edith och hennes behov. (om det ändå vore så väl).
Men vet ni vad det värsta är? Han har alltid rätt min man. Hon somnar alltid när han tror hon är trött och äter alltid som bäst när han säger att hon vill ha mat. Han kan läsa av henne som en öppen bok, medan jag sitter bredvid och inte förstår någonting. Jag är clownen, Hass är vårdaren.

SL-helvete

Alltså, hur står ni ut med SL?

716:n har precis kört rakt förbi mig trotts att jag stod och väntade
vid busshållplatsen. Någon sms-biljett kan man inte köpa om man har
ett utländskt mobilabonnemang men något annat sätt att köpa biljett på
hållplatserna finns ju inte! Tack till chaffören av 743:an som
skjutsade mig till stationen gratis! Sist men inte minst möttes jag av
en sur och grinig man som inte ville sälja mig en enkelbiljett. "Du
ska köpa remsa" sade han. Men jag ville inte, så han fick till slut
lista ut hur den oerhört komplicerade biljettmaskinen fungerade, något
som man (med tanke på hans yrke) skulle kunna förvänta sig att han
redan kunde.

/Hass

torsdag 4 augusti 2011

En hälsning

Melon och pannkaksmiddag framför barnprogram. Ja, sämre kan man ha det hälsar Edith.

Ursäkta röran...

Men vi är i Sverige och försöker återställa huset i ett någorlunda säljbart skick. Samtidigt funderar vi på vad som är skräp och vad vi ska behålla. Just nu lutar ALLT åt skräp. Det är sommar här.
Vad gör ni?

tisdag 2 augusti 2011

En dag och en ny kameraapp

En lite mindre gnällig fröken vaknade idag 8:30 efter nästan 12 timmars sömn. Den sömnen räckte till lek både på balkongen och i sandlådan och över halva Hamburg faktiskt Vi har tittat på bygget också. Som tv, fast bättre, alldeles utanför fönstret.
Sen försökte jag barnsäkra köket mitt i alltihop. Men det verkar som om våra köksluckor är gjorda av kevlar eller något annat oigenomträngligt material. Min kvinnlighet blir ytterst sårad när sånt där inte fungerar. Måtte min make också misslyckas med att skruva, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till för att rädda den lilla kvinnlighet jag har kvar.