tisdag 31 maj 2011

Något nytt på fronten?

Inte mer än att jag ungefär varannan dag bryter ihop av stress över den här flytten. Hur mycket Hass än lugnar mig och plockar bort ansvar från mina axlar så går jag ändå upp i varv och tänker att allt kommer gå åt helvete. Sen tänker jag på att Hass heter Hass, och hass betyder ju hat på tyska. Då börjar jag skratta och så blir allt bra igen. För vem vill inte bo i Tyskland med någon som heter Hat i förnamn?

Jo men sen tyckte jag visst att det var lämpligt att träffa en föredetta kille idag. Eller en sån där föredetta inte-kille. En inte-relation. Jo, för jag hade visst ett tryckande behov att säga ett och annat till honom. Och det gjorde jag. Och det kändes så jävla bra. Befriande och upplyftande. Fast samtidigt jävligt upprörande.
Kom hem och var på ett jävla bråk humör bara för det. Tänkte typ "tänk-om-vi-har-det-lika-dåligt-som-jag-hade-det-med-honom-tankar" och försökte liksom ställa till det här hemma. Jo för det verkar ju jävligt logiskt. Men min man vet bättre än så. Han lugnar mig. Tar bort ansvar från mina axlar. Ni vet, gör mig glad.

Och vårat kärleksbarn då? Jo, hon är superglad, superfin, superhärlig och supersöt hela dagarna. Men på kvällarna har Satan börjat vakna i hennes mage igen. Hon är svårnattad och svårlugnad. Men sen är hon ju ett barn också. Det förstår jag. Men i sammanhanget, med min stress, dom små små hjärtinfarkterna jag orsakar, den känslomässiga stormen, ja, mitt bland det känns det ganska jobbigt att barnet ska skrika hysteriskt så fort klockan närmar sig sju.

Fast jag är redo nu. För den här flytten och för det här nya. Det är bara 40 0000 miljarder saker som ska göras först.

måndag 30 maj 2011

Likt sin mor är ungen alldeles överförtjust i bröd. Det är skönt att det finns något som gör henne nöjd, när jag tycker att hon har fått nog med hörlureleken. 

Två saker om Edith

1. Hon är totalt livrädd för nysningar. En nysning kan gå bra, men om man råkar nysa fler gånger, ja då brakar helvetet lös. Hon blir inte bara livrädd, hon blir otröstlig. Gråt och skrik i en evighet, och ingenting kan få henne lugn och trygg igen. Är det här normalt?

2. Hon älskar hörlurar. När hon är lite sådär gnällig ni vet, eller när hon är rastlös, eller upprörd för något annat hemkst i världen, ja då är det bara ett par hörlurar som lugnar henne. Jag har ju plockat bort allt farligt på hörlurarna, men det känns ju ändå som en liten dödslek när hon leker med hörlurarna. Eller?

söndag 29 maj 2011

Sådärja

Efter nästan 4 timmars eländigt försök till att natta ungen verkar hon äntligen fått ro i kroppen och förstått att små barn ska sova nu.

Annars då? Jo, fint. Till morsdagmiddag fick jag pizza. Med beasås. Ja, det säger ju allt om hur jag har haft det. Och en kall cola på det.

Imorgon tar vi nya pigga tag. Okej?

Mors dag

Det finns så många mammor i världen. Några mammor har det ganska förspänt när det gäller mat och prylar till sina barn (jag är en av dom), andra mammor har det lite svårare. Vissa mammor lever i sån otänkbar fattigdom, och tvingas riskera livet genom sina graviditeter och förlossningar. Och sånt gör så ont i hela mitt väsen. Om jag inte hade funnit en ny mening med mitt liv i att vara mamma till mitt barn, hade jag vigt det åt att hjälpa andra mammor och blivande mammor.
Min man har därför ordnat den allra bästa morsdagpresenten till mig. Han har köpt en bikupa till mig. Fast den är inte till mig, den är såklart till en kvinna i Uganda som kanske med hjälp av den kan ge mat till sina barn. Kanske. Man vet aldrig. Men det är kanske en början?

lördag 28 maj 2011

Osäkert


Jag är osäker på hur det gick till. Men helt plötsligt spenderades Lördagskvällen med att doppa kakor i mjölk tittandes på en Science-Fiction-Skräck-Film. 

Stockholm maraton

Min moster och min morbror springer maraton. Ja, jag vet. Det är helt osannolikt att jag har shurtiga släktingar. Men det har jag. Och där satt vi i snålblåst och jävulskap och hejade på. Nästa år förväntar jag mig att dom springer i Hamburg.
Published with Blogger-droid v1.6.8

En musiklista.

Jag har musikångest då och då. Så jag tänkte, om jag delar med mig, kanske ni också kan göra det? Ge mig lite tips, då skulle jag bli så himla glad.


VAD LYSSNAR DU MEST PÅ JUST 
Graveyard Train. 

NÄMN EN LÅT SOM GÖR DIG LEDSEN.

Hope theres someone med Antony and the Johnsons

VILKEN ÄR VÄRLDENS MEST STÖRIGA LÅT?
Det finns för många att välja på. Blir så jävla upprörd och provocerad av ganska många låtar. 


FAVORITBAND/ARTIST, OF ALL TIME?
Depeche Mode. Utan tvekan.

BAND / ARTIST DU NYLIGEN UPPTÄCKT?
Florence and the machine. Ja, jag är lite sen.

BÄSTA KVINNLIGA RÖST?
Ane Brun. Precis rätt.

BÄSTA MANLIGA RÖST?
Dave Gahan i Depeche Mode. Och nej, jag är inte objektiv när jag uttalar mig om det.

VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU HÅNGLAR?
Nick Cave.

VAD LYSSNAR DU PÅ INNAN DU GÅR PÅ FEST?

Jag går inte på fest längre.

SENASTE KONSERTEN?
Skinny Puppy på Tyrol, Gröna Lund. Det var så jävla bra. Och jag var så gravid. Och jag insåg att jag inte är så tuff längre som en gång i tiden.


HAR DU NÅGONSIN DEJTAT EN MUSIKER?
Jag har kanske hånglat med någon. Men det är preskiberat sedan länge nu.

VAD TYCKER DU OM KLASSISK MUSIK?
Kan vara det finaste som finns stundtals, men lite väl allvarligt och seriöst ibland. Komsikomsa.

VAD TYCKER DU OM COUNTRYMUSIK?
Älskart! Ibland önskar jag att jag alltid och bara lyssnade på country och bluegrass. Det är både hjärtskärande, svängigt och finurligt på en och samma gång. Min favorit countrytjej är Patsy Cline.

LYSSNAR DU PÅ MUSIK PÅ FRÄMMANDE SPRÅK?
Ja. Men mest Edith Piaf

VILKEN KÄND MUSIKER SKULLE DU GIFTA DIG MED OM DU FICK CHANSEN?
Morrissey. Ja. Och jag skulle ha påskliljor i buketten. Inte för att jag har lagt ner så mycket tanke på det alltså.

DITT FAVORITSOUNDTRACK (FILM)?
The Piano,

SÄTT PÅ EN LÅT SOM AVSLUTAR DEN HÄR LISTAN FINT.
Den här finfina Lady Gaga covern. Jag har en våt dröm om att min vän Cajsa ska göra något liknande någon gång. Kanske med ukulele?



fredag 27 maj 2011

Nästan som poesi

Edith och en duva på tågparrongen i Flemingsberg
Published with Blogger-droid v1.6.8

Obehaglig respons på en fin tanke

Läser den här artikeln i Aftonbladet och två saker slår mig.
1. Vilken inspiration, vilken grej, vad fantastiskt!
2. Vad är det med folk och deras kommentarer till artikeln? Folk blir verkligen provocerade, upprörda, förbannade och hotfulla. Lite obehagligt.

torsdag 26 maj 2011

Vad gör ni ikväll?

Vi fyller i lite blanketter. Inget märkvärdigt.
Published with Blogger-droid v1.6.8

Saker jag plockade ur min unges mun igår

1. Salladsblad
2. Parkeringsbiljett
3. Kvitto från Ica
4. En liten tygbit hon rotade fram under soffan
5. En sån där plastplupp man sätter på hörlurarna

Jag längtar tills den här flytten är klar. Det är lite av en kamp mellan liv och död det här när ingenting är riktigt barnsäkert, grejer förflyttas fram och tillbaka samtidigt som hon förflyttar sig snabbare än blixten.

onsdag 25 maj 2011

Jag köpte lördagsgodis idag


Ja tanken var att jag skulle kunna spara allt tills på lördag. Men tanken smakar inte som bubbelgummi, popcorn, chokladpudding och lime.

Skärsårsextravaganza

Var på sjukhuset idag. För att säkerhetsställa det skadade fingrets funktion. Och jo. Det fungerar och prognosen ser god ut. Förväntad funktionell rörlighet, dock nedsatt känsel. Det kan jag leva med. Jag sa till mig själv att jag aldrig ska skära mig igen. Eventuellt aldrig använda kniv igen. Men det är visst inte kniven som är farlig.
Idag har jag skurit mig på en tråd i vänster lillfinger, på ett creme-fraiche-lock på högra pekfingret, och ett hederligt papercut på höger pekfinger.
Fast ingen av dom skärsåren behövdes opereras eller gipsas.

Idag är en annan dag


Ett flyttstökigt hus, nymålade naglar och ett finger som jag varken kan böja eller sträcka ut. Men vi försöker hålla modet uppe. Idag ska bli en bra dag.

tisdag 24 maj 2011

Hej igen

Vi överlevde den här dagen också. Vi var inne i city och träffade två av mina vänner. En gång var vi alla på ungefär samma nivå. Nu är vi på helt olika livsfaser. Precis som det ska vara.

Fast just nu är den här livsfasen ganska kladdig och ganska utmattande. Ikväll drömmer jag om ett bad. Ett långt, varmt och avslappnande bad. Och någon som tvättar mitt hår. Vi får se vad jag kan göra för att skramla ihop till en sån lyx. 


måndag 23 maj 2011

Hej!


Vi har överlevt dagen och ätit moussaka till middag. 

Och plötsligt slår det mig att jag längtar bort ibland

Ja men gör inte ni det? Längtar bort från det ni har och vill ha något annat. Bara för en liten liten stund.
Om jag fick välja att vara någon annanstans i 5 sekunder skulle jag vilja vara här.
Men sen vill jag tillbaka. Hit. Där jag hör hemma.

Nystart

Idag börjar Hass jobba igen. Och jag ska återgå till föräldraledighet.
Edith börjar dagen med att begära att få vara i famnen. Annars kommer armageddon-skriket. Och nyss kräktes hon i mitt knä. Nu skajag dessutom ringa till försäkringskassan och jävlas.

söndag 22 maj 2011

Det händer då och då...

...att jag skrattar högt och länge åt Hass roliga uttal på svenska ord. Han är ju engelsman och även om han har bott här i många år så faller liksom vissa saker bort. Ordet resistent t.ex. är ett sånt där ord som är hysteriskt roligt att höra honom säga. (Att det heter nästan likadant på engelska gör det ju ännu roligare).
Nu råkare det vara så att Hass ligger betydligt längre fram i sina tyskakunskaper, så jag anar bara att jag kommer få en fet och härlig hämnd om något år när jag ska säga något tungvrickarord på tyska och han bara pekar och skrattar.
Skit också.

När fördomarna ger mig en käftsmäll

Ellen skrev något om en låtjävel som jag trott varit fransk hela tiden. Och så nu verkar den vara svensk. Med den sjukaste jävla texten någonsin och den gubbäckligaste gubben i sverige.
Ja just det. Gubbäcklig. Jag står här och låtsasropar att han i 40 års åldern fan borde låta bli tjejer i 20 års åldern. Sluta utnyttja dom stackars små liven, låt dom vara med killar i sin egen ålder som är lite snyggare, och inte så gubbiga! Dom vet inte bättre, men om några år kommer dom ångra alla jävla misstag och du ditt äckel kommer dom ångra mest av allt.
Tystnad.
Vänta lite. *harklar mig* Alltså...min man är ju inte gubbäcklig. Jaja, han är över 40 och jag är ju typ 20 (plusminus något år sådär). Min man är ju snäll, fin, gullig och älskvärd. Och min förra kille då? Ja, han var ju också en sådär 20 år äldre än mig. Han kanske var lite gubbäcklig, men vi gillade ju faktiskt varandra tillräckligt länge för att vara tillsammans i nästan 3 år. Fast jag var kanske för ung då att förstå hur konstigt det var. Och då lovade jag ju mig själv. "Aldrig mer äldre män". *lättsamt harkel*
Sen träffade jag Hass och jag fick ta tillbaka allt. 

Jag hatar när mina jävla fördomar slår tillbaka på mig själv.
Precis som när jag pratar om tjockisar. "Hur kan den där tjockisen sitta där och möla i sig den där glassen" brukar jag viska till Hass, medan jag sitter och mölar i mig äppelpaj. Eller "Den där tjockisen borde faktiskt gå ner till centrum istället för att ta bussen" tänker jag för mig själv när jag själv sitter på bussen, för att jag fan inte orkar gå ner. 
Jag-är-tjock-och-får-därför-prata-skit-om-tjockisar-argumentet håller ju inte. Inte heller gubbar-borde-fan-inte-få-ligga-med-småtjejer-argumentet. 
Det jag bara ville säga var att låten är skit, att det finns gubbäckliga män som småtjejer borde passa sig för och att tjockisar är underbara.


Nu är det på riktigt

Jag har ju tjatat om att ungen har hållt på att få tänder ända sedan hon föddes. Ja, jag kunde liksom inte skilja på vanliga bebisfasoner och bebis-ska-ha-tänder-fasoner. Men nu är den här. Den första tanden.
Jag har förstått att något är på gång, och framförallt har jag sett något litet vitt i munnen när jag matat henne medan hon glädjevrålat. Och imorse stoppade jag in fingret och liksom kunde känna den. På riktigt. Snart kommer hon vilja prova smink också. och då kommer jag kalla henne för könsförrädare och sen kommer vi vara osams i en hel vecka. Håhåjaja.

Inget säger jag älskar dig...

...som ostbricka och en zombiefilm (serie).

Fast vi drack ju champagne också. Jo, för när vi gifte oss kunde jag inte dricka någon champagne, så vi tog igen det nu. Och vi har några flaskor kvar. För snälla mostrar och snällmorbror gratulerade de nygifta med champagne och choklad. Hurra

Är det White trash varning med jordgubbar i dyr champagne? 

lördag 21 maj 2011

Vi gör så gott vi kan

Den där sommarkänslan infinner sig inte riktigt. Men vi gör så gott vi kan.

Ännu ett i-lands problem*

*eller Irlandsproblem som jag läst på tjuvlyssnat att man kan säga.

Jag har sovit alldeles för mycket inatt. Jo det är sant.

fredag 20 maj 2011

Men vafan!

Om du nu kan slänga ut den nytvättade tvätten sådär fint på golvet kan du väl plocka upp efter dig också? 

Ett par vita leggings i storlek 80.

Finns det överhuvudtaget att få tag på? Uppenbarligen inte. Nu måste jag missmatcha ungen bara för det.
*Dagen i-landsproblem*

Man vet att maten inte duger...

...när ungen sitter och låtsaskräks framför mig. Det är tydligen bara burkmat som duger åt fröken.

Kissade nyss på mig

Jag har inte varit på toaletten än. Fastnade på familjeliv. Mycket bra tidsfördriv. Ullis tipsade mig om den här mycket viktiga diskussionen, och jag börjar nu undra om det är jag som familjelivsdiskuterar i sömnen?

När det blir tyst

Jag har inte lärt mig än att det är när det är tyst man ska vara uppmärksam. Ungen som åker runt och segervrålar för jämnan har nämligen börjat visa tendenser på hyss och djävulskap. Alldeles nyss drog jag ur ett par hörlurar ur halsen på henne, och man vill ju vara någon Nej-sägare, så jag ba: "Här, ta den här prasslande babyboken istället, mycket svårare att få ner i halsen, men mycket roligare att leka med". Vilda segervrål till svar. Bra och lugnt. 2 minuer senare blir det tyst igen, och jag tittar åt hennes håll. Ja, då håller vildbattingen på att riva ner nån jävla sladd som sitter fint fastspikad längs med en dörrlist. Försöker igen: "Här, ta en napp, eller den här filten, den är väl fin?". Ett högt lyckotjut till svar. Jag hinner inte ens gå tillbaka till soffan (kan jag inte bara få titta på nyheterna och dricka mitt te i lugn och ro?) innan hon stormar fram i gåstolen och lyckas riva ner en jävla stol som står i hennes väg. En stol?!?!
Lägg av nu! Har nu lagt henne på golvet och spritt ut lite nappar här och var. Det borde hålla henne tillräckligt sysselsatt så jag kan få gå på toaletten ifred.

Morgonpigg

Det lilla barnet sover ganska bra numera. Från och till. Och det här leder ju till en helt ny energinivå hos henne. Roligast just nu är kanske den cementblocksstora och trasiga datorn hon har fått som leksak. Det ska visst börjas i tid. Jag menar föräldrarna kan ju sitta en hel kväll och "umgås" med en varsin dator, så det är väl bara fint för henne att vara med lite i gemenskapen också.


torsdag 19 maj 2011

Man vet att någon har problem med manligheten när...

...någon måste stå och köra borrmaskinen lite manligt vid halv sju på morgonen. Jag däremot har inga problem alls med min manlighet. Jag kliar mitt skrev utan att skämmas och kallar småtjejer för "lilla gumman" vilken tid som helst på dygnet.

onsdag 18 maj 2011

Dagens

Edith, aka Geten blir såhär glad när hon får vara ute på grönbete och skopa i sig mängder av gräs.

Tog en liten promenad i trädgården. Kommer ni ihåg dom där raggargenerna jag nämnde tidigare? Jo, hon verkar fortsätta på den linjen.

Den ömma modern hade nattlinne på sig långt in på eftermiddagen. Ovärt att byta om då liksom. Fast det fick jag ju göra. Javisst. Finbesök fick vi ju minsann.

Besöket bestod av Adam och hans mamma Jenny. Adam är 5 veckor äldre än Edith och är något smidigare, snabbare och livligare. Det gjorde mig sådär halvglad att förstå vad som eventuellt komma skall med Edith. Kindnypning verkar dessutom gå ner i åldrarna numera. Det är inte bara gamla tanter som pysslar med sånt längre.





Minnesguldkorn

Alltså jag är ensam hemma ikväll. Så jag tänkte att jag skulle gräva djupt ner i minneslådan. En sån där låda som jag har samlat gamla dagböcker, brev, kort, biljetter, och allt möjligt. Ni har säkert likadana.
Jag hittade faktiskt ett par guldkorn i lådan som liksom kan sammanfatta mitt liv.


GES. Jag ÄLSKADE dom. Kunde varenda jävla textrad med dom och nog tvångssvänger det i mina ben fortfarande när jag hör dom. Lycka när jag var 9 år var ett kort med deras autografer, adresserat till mig. 

Ett Grattiskort. På baksidan står det "Grattis på födelsedagen - drick mjölk /Gabriella Larsson". Fy fan. Jag gråtskrattade i en kvart när jag fick kortet. Samma reaktion fick jag ikväll. Vidrigt.


Ett annat grattiskort från några andra vänner. Snåljävlarna använder post-it-lappar på insidan. 

Ensamkonsert. Jag och hundratals andra som var där för att lyssna på Kris Kristofferson. Det var så vackert. Och under två sekunder hann jag tänka: "Närmre Johnny Cash än såhär kommer jag aldrig". Det var där jag fattade mitt livs viktigaste beslut.

Min gamla klasskamrat Lova förevigade mig i mitt dampigaste ögonblick. Det var innan jag skaffade mig man och barn. När jag förlöjligade mig på andras bekostnad. Det var roligt då. Men inte nu. Fast porträttet är fint.




Innan jag fick barn...

...tyckte jag att det här med att samsova med sina barn verkade både jobbigt och stressigt.
Nu: Vi samsov med ungen i 5 månader, tills vi insåg att hon sov bättre för sig själv. Och nu saknar vi henne mellan oss.

...förstod jag inte varför föräldrar tillät sina barn leka med farliga elsladdar, dyra mobiltelefoner och oumbärliga fjärrkontroller.
Nu: Vad skriker du om? Här, ta en sladd och en telefon.

...kunde jag inte begripa varför alla mammor såg så jävla slitna ut. Hur lång tid tar det egentligen att duscha, borsta håret och sätta på sig något annat än långkalsonger?
Nu: Jag har glömt bort när jag duschade sist. Jag kan ana med tanke på den kliande hårbottnen att det var ett tag sedan sist. Och jag har glömt at det finns kläder utan resår i midjan.

...begrep jag inte varför vissa föräldrar lät sina barn ligga och skrika och gapa och härja hejvilt. Säg åt dom att uppföra sig!
Nu: Vad är det som låter? Här, ta en sladd och en telefon. 
5 minuter senare: Låter det fortfarande? Har hon fått tag på kontokortet och skrapar teven med det samtidigt som hon skriker hejvilt? Så länge hon är nöjd och jag får 30 sekunder för mig själv.

...sa jag alltid att jag minsann skulle laga min egna barnmat och ha tygblöjor. Jo för jag tror barnen mår allra bäst av det.
Nu: Ungen känner ju ingen skillnad på hemlagat och burkmat. Och tygblöjor har jag inte ens vågat tänka på sedan första blöjbytet på BB när blöjan innehöll något som såg ut som smält gummi.

...trodde jag att barnens beteende berodde på föräldrarna.
Nu: Barn har faktiskt en egen personlighet. Det har tagit mig 6 månader att förstå. 

Det är slut

Hon lämnar mig nu. Blott 6 månader och hon har redan fått nog.
Published with Blogger-droid v1.6.8

Bostadslös

Först hade vi någonstans att bo i Hamburg. Där skulle vi bo i några månader, så vi kunde leta efter något fint, bra och härligt. (Kanske lite ljust och fräscht också?). Sen hade vi ingen bostad. Sen hade vi visst kanske en bostad igen i ett "groovy" område som våran relocation agent beskrev det. Men nu verkar det vara lite knepigt med bostad igen. Jag försöker liksom hålla mig lugn. Tänker att det där löser sig. Men sen kryper stressen fram igen. Och då lägger jag mig ner på golvet, vrålar i en kvart och kanske sparkar med benen hårt i golvet också. Sen känns det rätt bra igen.

tisdag 17 maj 2011

Hej Glassbilen!

Nu råkar det vara så att i det här svensson-aktiga bostadsområdet bor det faktiskt barn. Jag vet, chockerande. Och dom här små barnen brukar oftast gå och lägga sig i någorlunda vettig tid. I alla fall våran unge. För får hon inte hon somna inom vettig tid, blir först hon vresig och sur, och sen tappar den trötta mamman/pappan förståndet.
Nu råkar det också vara så den här ungen som ikväll somnade i vettig tid utan några skrik eller någon panik, är uppenbarligen totalt livrädd för det där förbannade ljudet du tycker är så jävla viktigt att spela. 
Så medan du åkte omkring och fånade dig låg min unge och skrek dom högsta skriken man hört i mannaminne. Totalt livrädd, övergiven och skräckslagen.
Tids nog till att jag lyckats trösta och lugna det stackars barnet så tyckte du att det var lämpligt att köra en omgång till med den där ljudet. Och därmed fick jag börja om tröstandet och lugnandet och försöka inte börja sympatigråta i hennes rädsla.

Jag har nu ett förslag. Nästa gång ni kommer hit, till min gata, skulle jag vilja att ni kom in hit och tog hand om min stackars livrädda unge, medan jag tar en sax och går ut i den där bilen och klipper sönder alla sladdar som kan framföra det där ljudet. Förhoppningsvis smälter glassen också. För jag kan inte tänka mig att det finns äckligare glass än eran. Eller så låter ni bara bli att komma hit. Okej?

Mvh
Den suraste och numera farligaste jävla mamman i förorten. 



En ny favoritlek


Vi har tydligen lekt "stoppa in bebis i lådor och påsar" hela dagen.
Published with Blogger-droid v1.6.8

Flytthjälp

Det är lite roligare att packa när man har världens bästa hjälp.
Published with Blogger-droid v1.6.8

måndag 16 maj 2011

Lite lite lycka

Blev av med gipset idag. Så obeskrivligt skönt. Tvångsbadade handen under halva kvällen. Det var ju både blod och annat obeskrivligt gömt under det där gipset. Nu har jag bara ungefär 40 000 miljarder övningar jag måste göra 40 000 miljarder gånger per dag. Annars blir fingret obrukbart och helt onödigt. 

Skäms lite

Min storebrors flickvän har ett mycket bra knep när hon tittar på tv och det dyker upp något äckligt/vidrigt/pinsamt/skämmigt. Hon tittar genom galler. Använder handen som galler och fäktar lite.
Ungefär så gör jag nu när jag sitter och tvångstittar på "Trinny and Susannah" i Falun. Dialekterna, kläderna, tankegångarna...alltså jag älskar verkligen Dalarna, men när det visas upp så här i offentligheten då skäms jag allt litegrann. 

söndag 15 maj 2011

Något litet om en akutlåda och om frihet

Jag har haft lite halvtaskiga förhållanden tidigare. Jag har haft en del icke-förhållanden också. Jag har försökt mig på något slags samboskap några gånger. Men med halvtaskiga försök till förhållanden i ryggsäcken hittar man gärna på halvtaskiga försök till att aldrig vara beroende av någon och alltid vara redo att fly. Jag har därför alltid haft en liten akutlåda innehållande stekpanna, elvisp, några knivar, en tallrik eller två, bestick och liknande tillbehör. Packad och redo att tas med när man som minst anar det. Den har stått i garaget ända sedan jag flyttade hit till Stockholm. Jag har förklarat för Hass att den måste stå där. Utifall att.
Häromdagen slängde jag den. Varenda liten pryl i min akutlåda hamnade i en cointaner, där den nu hör hemma. Och man kan ju tycka att jag borde ha tänkt tanken att jag ska stanna med min man ett tag när vi fick barn ihop, eller när vi började planera att gifta oss. Men min utifall-att-tanke har liksom alltid funnits där. Man vet faktiskt aldrig. Jag har sett män förvandlas från vanliga killar till monster förrut.
Men nu är jag äntligen fri och kan bli av med både lådan och den där känslan av att något kan gå fel. Jag är äntligen fri att utvecklas till den person/mamma/partner jag vill vara. Jag är äntligen fri att älska villkorslöst utan att vara så jävla rädd hela tiden. Jag har all frihet i hela världen att hitta nya upplevelser och känslor. Dessutom har jag friheten att vara mig själv. Lära känna mig själv. Älska mig själv.
Det är viktigt sånt där förstår ni. Men det är inte alltid så lätt. Men nu känner jag mig fri, trygg, och så älskad. För han är himla fin min man. Och bra. Och stark. Och alltid lika stöttande.

Den där friheten jag ääääälskade när jag var singel eller när jag var i ett icke-förhållande får mig nästan att skratta numera. Och gråta ibland. Jag visste så lite och hade gått misste om så mycket. Nu när jag vet vad jag kan få och vad jag tidigare undvikit i alla år, nu när jag vet hur riktig frihet känns, vill jag aldrig vara annat än fri. På riktigt.

Uppochnervändavärlden


Kletmaskinen hälsar att vi ligger lite efter i dygnsrytmen. Gröt när det är baddags och baddags när det är läggdags. Och pyjamasen har vi haft på oss hela dagen också.Världen är upp och ner idag.
Published with Blogger-droid v1.6.8

Man kan ju alltid drömma...

...och inatt drömde jag att jag fick 40 nya par skor, bara sådär. Av en slump kan man tävla om 40 nya par skor här. Så nu kan jag drömma vidare.

Vi är på gång

Det inhandlades flyttkartonger igår. Och idag packade vi dom första kartongerna. Ett rum är därmed i princip klart. Nu är det bara tre rum, två badrum, en tvättstuga, ett förråd, en vind, ett garage, ett vardagsrum, ett kök, en hall och ett par extra garderober kvar att packa, och 31 dagar kvar att inte bryta ihop på.

lördag 14 maj 2011

Det var ju en välkomstfest också

Det har ju inte bara varit bröllop och skadade fingrar och flyttelände. Vi har ju haft en välkomstfest för Edith också. Istället för dop och allt sånt där. Vi bjöd på smörgåstårta, prinsesstårta, äppelpaj och småkakor. Vi hade ett bildspel med säkert hundratals bilder på Edith med låtar som vi tycker om. Och en tipspromenad med frågor rörande Edith (och vissa som inte hade med sammanhanget att göra) Det var så fint att så många kunde komma, och lilla Edith som älskar att vara världens mittpunkt trivdes förträffligt.  Tack alla som var där, och tack alla som var där i tanken.

Om en lista

Jag är inte så ensam om att tycka om att prata om det - graviditet och förlossning.

1. När fick du reda på att du var gravid?
I mars 2010. Förmodligen alldeles nybefruktad.

2. Hur gammal var du?
24 år

3. Hur tog din partner det?
Chockad. Men glad. Han var den lugnaste av oss.

4. Mådde du mycket illa?
Så fort jag fick reda på att jag var gravid kom alla symptom på en och samma gång. Illamåendet också. Här, här och här har jag skrivit om hur jag mådde. Ett annat mindre trevligt symptom jag hade nästan hela graviditeten skrev jag om här.

5. Var du känslig?
Fruktansvärt. Jag har alltid varit känslig. Men graviditetskänsligheten slog nog alla rekord. Hass hade lite svårt att hänga med


6. När kände du bebisens första sparkar?
På midsommarafton. Jag var väl i v. 20 tror jag och hade inte riktigt förstått att det var sparkar jag hade känt i magen. Det var först när Hass sa att min mage rörde på sig som jag förstod vad det var.

7. Var du ofta orolig?
Nästan hela tiden. Jag var ständigt beredd på sorg och elände och trodde aldrig att det var riktigt bra med bebisen i magen. Tack familjeliv.se för det.


8. Sparkade bebisen mycket?
Både och. Hon kunde utan problem ligga still i 12 timmar utan att visa något slags livstecken, samtidigt som hon kunde härja i 24 timmar i sträck utan vilopaus. Lite som nu alltså.


9. När började du läcka bröstmjölk?
Två veckor efter att jag slutat pumpa ur dom där få dropparna mjölk jag hade.

10. Fick du bristningar?
Jag hade redan en del bristningar.

11. Blödde du någon gång?
Lite då och då. Men en gång alldeles i början som jag kommer ihåg.

12. Hur många ultraljud gjorde du?
7 stycken tror jag att det blev sammanlagt. Det var lite oroligt med fostervatten i början och ett akutbesök ledde till några stycken, och sen några tillväxtultraljud på det.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
Så naturlig som möjligt och hemskt gärna utan medicinsk smärtlindring.

14. Hur började din förlossning?
Vattenavgång

15. Hur många timmar tog förlossningen?
11½ timme från att vattnet gick till att Edith låg på mitt bröst.


16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt



17. Hur mycket var du öppen när du kom in?
2,5 cm

18. Vilken smärtlindring tog du?
Lustgas och epidural trots att jag hade en del bestämda åsikter om det där med smärtlindring. 


19. Dragen med sugklocka?
Nej


20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
En kvart ungefär

21. Blev det komplikationer?
Edith hade himla snabba hjärtslag under hela förlossningen. Så det var hot om akut kejsarsnitt hela tiden. Och hundratals fingrar inne i mig. Skulle känna, ta blodprov från barnets huvud och ville bara kolla lite.

22. Vad tyckte du var jobbigast?
Att inte få äta eller dricka något pga ett eventuellt snitt skulle göras.

23. Var du rädd för något?
Jag var rädd att hon skulle dö inne i mig och jag skulle få föda ett dött barn. Men jag var också rädd för det där akuta kejsarsnittet. Jag var rädd för att sövas, för att få ligga själv på uppvakningen i flera timmar och att inte få se och hålla mitt barn.

24. Skrek du?
Mer ett avgrundsvrål eller två.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet?
Väldigt många under hela värkarbetet. Men när hon föddes var det bara en barnmorska, en sköterska och Hass.

26. Hade du någon nära med dig?
Hass

27. Fick du sys?
Två stygn

28. Vilken vecka födde du i?
39+6

29. Vad var vikt och längd på bebisen?
4090 gram och 53 cm lång

30. Ammar du?
Nej. Jag gav nog upp och orkade inte ens försöka. Det var för svårt, för jobbigt. Edith förstod inte att hon skulle suga och jag hade ändå inte så mycket mjölk att skryta om.

31. Hur gammal är bebisen nu?
6 månader

32. Vad tyckte du om förlossningen?
Det bästa jag varit med om som individ, och det bästa jag och Hass varit med om som par. Jag ville göra om det på en gång, och ser redan fram emot nästa. 

Här är till och med en förlossningsberättelse. 

33. När kommer nästa barn?
Snart hoppas jag. Eller när det är dags snarare. Det där får liksom komma som det kommer. 

Lycka är...

...50 meter bubbelplast
Published with Blogger-droid v1.6.8

Helgdags

Trots att veckodagarna är lite som långdragna helgdagar numera är det ändå något med en riktig helgdag som liksom känns bra i kroppen. Lördagsmorgon. Pannkakasfrukost med färsk jordgubbar. Titta på musikvideor med Edith.
Hon gillar följande: Mando Diao - "Dance with somebody", Lady Gaga - "Judas", Jennifer Lopez - "On the floor". Hon tycker inte det minsta om Bruno Mars och jag vet knappt vem han är.
Kan inte riktigt avgöra om hennes tyckande styrs av ljudet eller dom roliga bilderna. Det får vi se när "Depeche Mode Weekend" börjar på Vh1. Om ungen inte har ett medfött synth-hjärta får jag väl lära henne att älska det helt enkelt.

Idag ska vi köpa flyttkartonger. Och sen ska vi slänga skräp på soptippen. Sen ska vi titta på FA Cup finalen, (läs sova middag) och så avslutar vi med Eurovision song contest. (Visst är det idag? är helt förvirrad av alla konstiga delfinaler) Edith kommer nog mest vilja leka sin nya favoritlek: Spotta nappen på golvet och avgrundsvråla efter 3 sekunder och sedan upprepa detta så fort någon barmhärtig har stoppat nappen i hennes mun igen. Jag älskar inte den leken.

Helgdagsglad unge

torsdag 12 maj 2011

Hetsätargenen



Det där med att äta pure´ och sånt där passar inte min unge. Hon föredrar ordentlig mat. Bröd och fruktbitar i sånt där nät. Och när hon väl äter då knölar hon i sig som om det inte fanns någon morgondag. Jag verkar ha fört den där hetsätargenen vidare. Förlåt Edith. 

Paus

Vi har tagit paus i flyttpackningshelvetet idag. Vi åkte och storhandlade istället. En liten favorit hos någon i den här familjen. 

onsdag 11 maj 2011

Snabb uppdatering

Vi får en del sålt. Problemet är bara att vi säljer saker som vi egentligen behöver. Idag sålde vi t.ex våra köksstolar. Lämpligt. Men bordet är kvar. Vi får väl ligga på golvet och äta. Och sen sålde vi våra sovrumsmöbler. Så vi har ingenstans att sova, ingenstans att ha våra strumpor och ingenting alls känns det som. Vi blåste upp en luftmadrass, för det verkar så skönt att sova på en luftmadrass i fem veckor. Efter två minuter struntade vi i luftmadrassen och flyttade in i gästrummet istället. Fråga inte varför vi inte fick den snilleblixten innan vi bråkade med madrassen. Varenda rum i det här huset är fullt av grejer, skräp och ägodelar som liger där för att vi "lägger dom där så länge". Vi har inga flyttkartonger än förstår ni. Att flyttpacka utan flyttkartonger är inte det bästa man kan utsätta en enarmad kvinna för. Att leva med en arm överhuvudtaget är inte så lätt när man har vant sig vid två. Och Edith då? Jo hon känner av all stress och röra, samtidigt som hon utvecklas i en rasande fart. Hon är med andra ord det tröttaste och det argaste lilla barnet ibland. Och mitt i allt det här ringer min farmor och säger saker som får mig sentimental och ledsen. Allt det här får mig att tvivla lite. Visst gör vi rätt nu?

tisdag 10 maj 2011

Inför flytten

Vi ska ju flytta härifrån. Och när man flyttar så långt som vi ska flytta tycker vi att vi ska sälja/slänga/skänka i princip allt vi äger och har. Därför är vi lite upptagna med att först städa upp, fota fina bilder, lägga ut blocketannonser, stöka ner igen genom att ta fram all annan skit (förlåt, saker vi ska sälja) till den kommande loppisen. Allt det här försöker vi göra samtidigt som vi sjunger och dansar för Edith. Något roligt ska väl hon få ut av det hela också. Är det något ni behöver? Vi har det garanterat, och vi vill definitivt bli av med det. Allt från en barnvagn, tallrikar, lampor, datorer, till böcker, babykläder, tavlor och möbler. Ett helt bohag ska bort. Vem vill ha?

måndag 9 maj 2011

Bröllopet

En borgerlig vigsel, en kock som lagade och serverade våran mat hemma, alkoholfri cider till bruden med gipsad hand och smärtstillande tabletter i kroppen. Starkt vin till maken och i bakgrunden spelades alla dom där låtarna som vi liksom kategoriserat som våra.  

Det har varit 18 omvälvande månader. Exploderande kärlek vid första ögonkastet, en inte så långvarig förlovning, långa veckor på distans, en överraskande graviditet, en omvälvande ihopflyttning, en svårhanterad men underbar start på föräldraskapet, och nu står ännu ett äventyr och väntar på oss. Kommer vi någonsin lugna ner oss? Kommer vi göra saker i rätt ordning hädanefter? 
Svårt att säga. Förmodligen inte om ni frågar mig. Däremot hoppas jag att jag kan minnas den här känslan när dom där svåra dagarna kommer. Den här känslan av total lycka. 



Vi har en kannibal i familjen!

video

lördag 7 maj 2011

Det hände en grej...

...i Måndags. Vi gifte oss. På riktigt. Allt var väldigt privat, fint och kärleksfullt. Idag har vi firat det med lite nära och kära. Fast hemligheten som skulle överraska alla hade läckt ut lite.
Och nu handlar ju inte det här om enbart mig. Vi är ju två om det. Men jag var faktiskt en brud i vitt. Det i sig kanske chockerar mer än att jag numera går under namnet Mrs. Chapman. 

fredag 6 maj 2011

Fil med jordgubbar


Det är mycket nu. Ena besöket avlöser det andra. Mamma och pappa har varit här för att hjälpa till. Igår kom min storebror hit. Idag får jag klara mig själv med Edith. Eller göra ett försök i alla fall. Än så länge lever vi båda. Den ena mår bättre än den andra. Den ena har nämligen lärt sig snurra runt och ta sig fram i snabb takt. Och allt hon hittar är guld värt i hennes ögon- Rör du dör du, skulle hon nog säga om hon kunde prata. Men det kan hon ju inte som tur är. Den andra har ont i handen och har ganska mycket att göra, men inget kan jag göra själv. Måste be om hjälp. Måste nöja mig med det. Jag vill ju gärna göra på mitt sätt. Måste vara ödmjuk och tacksam istället. Vi ska ha kalas på Lördag. Det finns mycket att fira. Mest ska vi välkomna Edith till världen. Hon är ju snart 6 månader, det vore ju på tiden att hon får sig en fest. Kanske kommer vi fira annat också. Man vet aldrig. Först ska jag få någon att stryka duk, duka bord och göra tårta, heslt på mitt sätt. Eller först måste jag lära mig byta blöja med en hand.
Sen ska jag trösta mig med att äta mer fil med jordgubbar. 

onsdag 4 maj 2011

måndag 2 maj 2011

Godmorgon

I Tumba har vi sovit hela natten. Att natten tog slut 04:15 är en helt annan sak. Kan ha att göra med att någon ville gå och lägga sig sex igår kväll. Men ändå en fin liten framgångssaga.
Published with Blogger-droid v1.6.8