fredag 29 april 2011

Saker som är svåra att göra med en hand:

  • Sätta upp håret. Mjäll kommer flöda.
  • Peta sig i näsan på ett tillfredställande sätt.
  • Skära ost med osthyvel och bre smör på en brödbit - göra mat alltså.
  • Öppna en pillerburk, vilket gör det svårt att få i sig smärtstillande vilket i sin tur leder till jämmer och elände.
  • Dra upp byxorna själv. Kan leda till en del jobbiga situationer.
  • Slåss om tv-dosan. Jag måste inse att jag är besegrad för tillfället, men hämnd skall komma inom kort.

Det är däremot inte jättesvårt att knappa på tangentbord med en hand, tack vare sena nätter framför datorn med en skrikunge i famnen. Det tar bara lite tid.


I korthet

Jag lyckades skära av några nerver, några som gick att rädda, några som inte gick att rädda. Istället för en enkel lokalbedövning bedövade dom hela armen, vilket innebar att jag hade noll känsel i min arm. När dom lade armen på operationsbordet trodde jag det var någon annans. Operationen i sig tog dubbelt så lång tid som beräknat, och jag fick stanna kvar på sjukhuset över natten. Allt låter väldigt dramatiskt, men allt är egentligen väldigt bra. Jag är visserligen ganska känslosam och har gråten i halsen nästan hela tiden. Men eftersom jag har världens finaste familj tror jag nog allt reder sig tillslut. 
Allt tar bara sån tid, och gör ont, och är svårt. Men det hade ju kunnat vara värre. 

Vad hände?

Jag trodde jag skar mig lite i fingret, men tydligen var det lite värre än så. Gipsad och sjukskriven i 4 veckor. Lucky me.

Published with Blogger-droid v1.6.8

torsdag 28 april 2011

24 hours of trials

Ok, I'm going to write this in English and Sandra be damned!

Yesterday I sold my car. A seemingly innocent event but one that has been shown to be very ill-timed. Not 30 minutes later my train back home was cancelled and I was left sitting on the platform wondering why I sold it...

Anyhow, some hours later I arrived home and began the business of making dinner. I had barely uttered the words "dinner's ready" before a howl of pain reverberated around the house. Something had apparently gone terribly wrong. The "something" being a horror film combination of Sandra, a knife and an avocado. If they ever make a straight-to-dvd film about it they'll call it "The Avocado Bloodbath". And of course having sold my car I had to frantically ring after a taxi whilst trying to remember my army cadet first aid from 1983. Anyhow, the result of this scene from a 1990's splatter film was 5 hours in the accident and emergency unit at Huddinge Sjukhus, a distinct lack of anything to eat, and about 3 hours less sleep than normal, which doesn't sound too bad until you know that we normally only get about 5 hours of sleep thanks to our over energetic and sleep-phobic baby, Edith.

This morning I emailed work and informed them that due to unfortunate circumstances I needed to take care of Edith whilst teams of doctors tried to sew my fiancee back together. After several more hours of waiting in a hospital, this time the Hand Surgery ward of Södersjukhuset, we were informed that the surgery would take place after 5.30 pm today. So Edith and her father were sent off home whilst her slasher mother was left to try to catch up on some sleep.

Unfortunately, our story does not end there. Our daughter seems to have a dark side (which probably explains her love of the Imperial March theme from Star Wars).  As soon as had we been crammed into a tiny corner of the commuter train she began her transformation - from the sweet cheerful little girl I know and love to some kind of drugged out crazed frenzy monster. 



And she's been this way ever since, seemingly aware of my vulnerable situation which rather resembles that of polar expeditions during the long winter months; cut off with no hope of rescue should anything go wrong.

Här ligger jag och ligger

I sjukhussängar och stela lakan. Men oj vilken guldgruva med fin kultur och god litteratur det finns här på sös. Verkligen. Nu är det ju inte därför jag är här. Inte heller för att mannekänga i dom mycket snygga kläderna man får här. Nej jag har ju faktiskt ett finger att sy fast också.
Published with Blogger-droid v1.6.8

Duktig idiot

Vet ni hur man förstör en fullkomligt perfekt kväll? Jo, man hugger en kniv rakt ner i fingret och spenderar kvällen och halva natten på akuten. Och imorgon bitti ska jag på fastande mage ta mig till handkirurgen på andra sidan stan, med en trotsig bebis och en slaktad vänsterhand med trasiga nerver. Fy fan vad lägligt det här var.

onsdag 27 april 2011

V som i vuxenproblem


Här sitter jag och äter jordgubbar med grädde, kanske en liten chokladbit på sidan av. Fötterna i solen och ungen sover sista tuppluren i vagnen. Jag stör alla grannar med att lyssna på Isobel & November och hinner tänka att det är lite skönt att vara föräldraledig ändå. Livsnjutning på hög nivå. Men så öppnar jag posten och får en jävla örfil av Försäkringskassan. Mina dagar tar slut 10 Juli (Här kör vi 7 dagar i veckan). Tur i oturen att jag redan bestämt mig för att lämna landet.
Published with Blogger-droid v1.6.8

Det där om sömnen

Det känns skönt att veta att när jag läst om bebisar som sovit hela natten sen dom var 3 månader har det bara varit skitsnack hela tiden. Det känns skönt att höra om era barn, att dom är precis som alla andra barn och att det inte är något fel på min unge. Så, nu kan vi släppa det här, och fortsätta och hoppas på att det blir bättre innan hon fyller 15.
Och jag kanske ska slappna av lite grann? Jag menar, hon är ju glad 90% av sin vakna tid, då måste jag ju göra någonting som är rätt i alla fall?

U som i Utomhus

Efter en förmiddag fyllt av skrik och tårar av okänd anledning tog jag tag i saken och gick ut på promenad. Första halvtimmen skrek ungen, sista halvtimmen jollrade hon högt och glatt. Nu sitter vi ute på gräsmattan och tar igen oss lite.

Update: Klart att jag skulle få en getunge. Hon ligger på gräsmattan och tuggar i sig allt hon kommer över. Vilket är ganska mycket på en nanosekund.

Sovprojektet, Dag #43219

Ja jag har lite svårt att acceptera att ungen är liten och det är väl inget konstigt med att hon inte sover en hel natt? Okej. Men måste hon verkligen vakna 6 gånger på en natt? Och varför läser jag om alla andra bebisar som sover hela natten? Och varför funkar inte vårat sömnmetod? Vi har faktiskt varit benhårda, inte ruckat på någonting. Och alla ba: "Det tar 3-4 nätter sen är allt bra". You wish. Jag håller fan på att gå sönder här. 

Så nu vill jag veta sanningen, när började era barn sova en hel natt? (Och med hel natt kan jag gå med på 1 uppvaknande och att morgonen börjar 05:30).

tisdag 26 april 2011

En annan bra grej

Det är tur att vi ska få gäster om ungefär två veckor. Annars hade jag aldrig brytt mig om att skura toaletten igen. Med tanke på att det är 7 veckor kvar innan vi flyttar kan jag tycka att det vore lite ofräscht.

Idag började jag förresten med den eviga flyttrensningen. Jag började med min garderob och chockades över hur mycket skit som fanns där. Nu längtar jag nästan efter att få fortsätta rensningen. Jag tror att Ediths garderob kommer råka ut för det. Och sen blir det ytterkläderna. Och skorna. Allt för att slippa ta tag i det där rummet som jag samlat skräp, skrot och annat magiskt de senaste 10 månaderna.

En bra grej...

...med att ha lika stora fötter som ens kille är att man kan ha en gemensam strumplåda. Hundra par svarta strumpor i storlek 40-44. Och killen säger att han aldrig kan hitta matchande strumpor. Är han färgblind eller?

T som i Transport

I dubbel bemärkelse. Det var inte där jag lämnade ungen.
Published with Blogger-droid v1.6.8

Såja

Man kan tycka att det är lite dumt av mig att inte inhandla allergimedicin. Istället sitter jag här med slem och snor och kliande ögon. Roligare har jag ju haft det.

måndag 25 april 2011

En sån där dag

Det har varit en sån där dag igen. Jag ville vara glad, avslappnad, en toppenmamma, en toppenflickvän, inga krav, bara total lycka. Istället har jag varit stressad, haft skyhög prestationsångest, varit grinig, gnällig och helvetisk på alla sätt och vis. Fast jag tror vi lyckades rädda dagen från total misär genom att åka på utflykt. Först till Hågelby park, där vi och resten av Stockholms alla familjer trängdes. Hujeda mig så många barn det finns som får springa omkring hejvilt utan någon som helst tanke på att det finns föräldrar som funderar på att skaffa fler barn, men som efter en sån här dag börjar tvivla. 

Mina fina.

Edith älskade geten men brydde sig inte så mycket om grisen. 

Vi lämnade Botkyrka och åkte till Nynäshamn istället. Där trängdes vi bland turister och motorcyklister. (Nej, motorcyklister räknas inte som turister. Jag lever ihop med en f.d motorcyklist, och är dotter till en annan motorcyklist, så jag talar av egen erfarenhet när jag säger att motorcyklister inte räknas som turister.) Vi åt dyr mat som smakade som billig mat, serverad av otrevlig personal som såg ut som otrevlig personal. Typiskt.

Vi gick till grillkiosken och köpte glass istället. Äntligen succe, lycka och kärlek. 

Nu håller jag på att somna i soffan medan jag försöker få bort dom där känslorna som kommer med trötthet och sömnbrist.






Det ålande krypet

Jag ville bara säga att jag vaknade 04:31 imorse. Så ursäkta mig om det jag säger nu kan låta lite otrevligt, kanske till och med skrytigt.
Men ungen min har lärt sig behärska sin kropp. Hon kryper numera. Nåja, kryp är det väl egentligen inte. Men ett ihärdigt ålande framåt. Och åt sidan. Och sen fram igen. Hurra! 

Negativ effekt av det hela: Var ska vi göra av alla saker som 1: kan vara farliga, 2: vi är lite mer rädd om?

söndag 24 april 2011

Home sweet home

 
På väg hem åkte vi vad jag skulle vilja kalla för omväg, men som vissa andra inte alls håller med om. Men vem är jag att uttala mig? Jag somnade ju efter lunch och sov 2 sköna timmar i bilen. 
Men jag vaknade lagom till att vi svängde in till Mariefred, där årets första utomhusglass intogs.

En annan försökte ju fånga både dubbelhakor, flottig hy och otvättad gubbfrisyr på bild tillsammans med slottet. Gick väl inte riktigt enligt planerna.

Nu är vi hemma igen. Vi har hunnit stöka ner ett helt hus, tjafsa om barnuppfostran, och ätit smörgåsar till middag som sköljdes ner med en öl. 
Och till er där uppe som jag inte hann/orkade träffa. Ibland räcker inte tiden till när man har barn/vill umgås med familjen/vill ta semester från storstan/är dålig på att planera. Välj valfri ursäkt och förlåt mig. 

2 timmar, ett bajsblöjbyte på en rastplats utanför Avesta, ett matstopp för dom vuxna, 2 stora flaskor mat till den lilla och ett antal oräknade och påhittade sånger, sen somnade hon. Det här med att åka bil är inte längre lika problemfritt som jag vill minnas att det en gång var.
Published with Blogger-droid v1.6.8

God morgon


Energinivån hos vissa är lite högre än vad som borde vara socialt accepterat på en söndagsmorgon.

lördag 23 april 2011

Glad Påsk




Edith, farmor, god mat och påskharar. Kanske ett litet glas vin också. 
Och ett spel om hur svensk man är. Jag vann. Eller förlorade. Det beror ju på hur man ser på saken.
Lägg till lite pollenallergi på det, och en och annan sockerchock. Alldeles lagom med andra ord. 

Psalmer alltså...

...verkar vara det enda som får min unge att lugna ner sig efter ett utbrott som skulle kunna skaka om ett mindre land. Nu har jag sjungt i en halvtimme och känner mig redo att erövra världen. (hur jag kan alla dessa psalmer låter jag vara osagt tills vidare.)
Published with Blogger-droid v1.6.8

Epic Fail

I förrgår: - Alltså jag tror jag vuxit från min pollenallergi. Jag känner verkligen i n g e n t i n g, trots att björkar och blommor slagit ut både här och där. Fy fan vad bra.

Idag: Spenderar morgonen med att grina illa, klia mina röda ögon och nysa ut tusen liter snor.
Toppen.

Rättelse

Alltså jag nämnde något om en graviditet igår som skulle pågå fram till 8 November 2012. Och några av er har vänligt men bestämt kommenterat detta. Alltså...ergh...uhm...det var sent, jag hade inte sovit så bra. Och jag var nog kanske lite onykter. Okej? Kan vi släppa det nu?
Jag fick svår ångest att jag jinxat sönder hennes graviditet överhuvudtaget, så jag låter mina gissningar vara för mig själv än så länge. 
Men tack för att ni är petnoga. 


fredag 22 april 2011

Lite bildligt och lite bokstavligt

Jag har en bunt mostrar som bor i norrland. En av dom har ett mobilt bredband som gör att hon enligt sig själv hinner byta två blöjor och koka kaffe innan alla bilder har öppnat sig på bloggen. Just nu är hon säkert ute och åker skoter någonstans bland renar, samer och ungar, och när hon kommer hem tänkte jag att hon kommer ha så många blöjor att byta och säkert en del annat att göra, så hon kan liksom passa på medan alla bilder öppnar sig.

Star Wars-tjejen som har skaffat sig fler och fler kläder inom genren kan inte låta bli att stirra på teven eller datorn. Påslagen eller inte. Stirras ska det göras. Helst på project runway, men det går lika bra med en stillastående dataskärm.

Och idag har vi träffat barndomsvänner till mig. Det känns så fint när man kommer hem till Falun, och så finns det några av dom där vännerna kvar här. När vi träffas så är det som om tiden har runnit långsamt, men ändå väldigt snabbt på en och samma gång. Känslan av att veta var man har dom är faktiskt helt fantastisk. Idag visade Samuel och Therese upp sin nya lägenhet och bjöd på munkar. 

Och vissa vänner förökar sig sakta men säkert. Dom här blivande föräldrarna fick öva på att underhålla bebis, och kanske torka en och annan spya. För den blivande fadern finns det en hel del att jobba på. Den fina modern däremot, hon har det där i blodet. Ibland kan jag tycka att min släkt ynglar av sig rätt bra, men hennes släkt förstår jag mig inte ens på. Jag vet inte hur dom är släkt med varandra, men släkt är dom, och många är dom också.

Och min lilla Edith fick idag känna på grässtråna mellan fingrarna. Hon var väl sådär halvimponerad av det hela. Ett brittiskt släktdrag kanske? Det finns väl inga gräsmattor i hela Storbrittanien har jag hört.

Kvällens påskmiddag då? Jo vi åt minipajer och bakad potatis. Inget påskigt med det tänker ni. Jo, för till den bakade potatisen åt vi röra med både stenbitsrom och räkor i. Och det kan man ju ha på ägg. Och ägg är väl påskigt om något?




Men fy fan

Som den dåliga förloraren jag är borde jag faktiskt veta att jag inte borde spela något jävla skitspel med någon i min familj, överhuvudtaget.

Men medan jag sockerchockade kroppen, drack lite vin och skrattade gott tänkte jag ändå att det vore lite familjemysigt att spela ett sånt där spel ändå.
Fy fan.
Dom är ju bwsserwissrar hela bunten. Och jag då? Jag blir lämnad ensam, gråtandes och förnedrad.

Jävla skit påsk.

Långfredagskänsla

När Edith blir stor vill jag att hon ska lära sig, precis som jag fått lära mig, att långfredagen är den tråkigaste dagen på hela året. Då får man inte göra något annat än att sitta tyst och lyssna på klockslagen. Och stilla ska det vara. Tyst och stilla. Det har i alla fall mamma och mormor och alla andra runt omkring lurat i oss att det måste vara. Varenda år har jag gått på det, och varje år fasar jag inför påsken. Kommer jag få sitta sådär stilla och tyst i år? Kommer jag kunna hålla tyst i en evighet? Men jag behöver ju aldrig hålla tyst. Det blir ju aldrig en stillsam dag. Det har alltid slutat med spring och stoj och godisorgier.
Tidigare år har vi alltid åkt upp till Jämtland för att fira påsk med mostrar och morbröder och en salig mängd kusiner. Men efter ett tag är det inte så roligt att vara en av 25 personer som delar på ett hus, en toalett utan rinnande vatten och att sitta vid barnbordet trots att man passerade 20 för längesedan. Och även om vi i år har en magiskt fin påsk hos mamma och pappa, skulle jag ändå vilja påstå att jag längtar upp till dom Jämtländska skogarna, och skotrarna, och isen, och pimplandet (av både fisk och öl) och godiset och skvallret. Trängseln inte lika mycket, men den hör som till.

Nåja. Att sitta ute på mammas och pappas altan i solen (en del av min fot är faktiskt i solen) med en sovande unge bredvid sig, en blivande man i närheten och ett jämnt intag av socker är fint på alla sätt och vis.

Ikväll fortsätter vi äta påskmat. Vi ska bara bestämma oss vad det blir först.

torsdag 21 april 2011

När våren kändes i hela kroppen

Edith låg och gled omkring på altanen utan en enda notis om det fina vädret.
Grannens hund Tasso var överallt, hela tiden, högt och lågt. Intensivt är lite av hans ledord.
Vi gjorde vårfint och påskglatt utomhus.
Fint folk
Och i år delar vi upp påskmaten. Lax och ägg idag med lite Janssons. Vad vi äter imorgon från påskbordet vet vi inte. Vi väljer bara något gott och så äter vi det. På så sätt drar vi ut på det roliga.

Inga påskkärringar så långt ögat kan nå

Men idag har jag och mamma hunnit gå 200 mil (ungefär) och fikat hos en förvirrad gammal farfar som en gång i tiden var bombsäker på att jag hade fått en son. Hela hans värld förändrades när han fick veta att det var en flicka. Där åt jag en halv bulle och ett Signe-kex. Såhär i efterhand inser jag att kexet kallades för Signe-kex för att farfars sambos barnbarn (hängde ni med?) heter Signe, inte för att ett företag har valt att kalla sin produkt för Signe-kex. Det vore ju vansinnigt.
Sen var jag på jakt efter en klänning till den där dottern som inte var en son. Eller först tyg, så min mamma kunde sy en klänning. Men långt bak i huvudet hade jag en bild om klänningen jag ville att hon skulle ha. Vi gick i varenda tygbutik i den här stan (1 butik + Åhlens), och slutligen i alla second hand butiker. (2 butiker). Och jag fann den. Förmodligen oanvänd, för en tjuga på en second hand. Det gjorde mig så glad att vi åt lunch på Max av alla ställen. Vi och alla andra som skulle resa iväg för påsk.
Nu är det kväll och jag har planterat blommor, slagit i mitt barns huvud i vagnhandtaget och hälsat Hass välkommen till Dalarna. Idag hugger vi in på påskmiddag nr 1: Janssons frestelse, ägg, lite lax, lite sill och lite dill för att få den grönsak man behöver.

Sovprojektet, Dag #7

Vi slutar prata om det här nu va? När det går bra och jag pratar om det, (läs: skryter hejvilt om min duktiga unge) så är det som om hon förstår och vill att det ska gå mindre bra. Just nu går det sådär mindre bra.
Men hey, hon är bara 5 månader, och vi har hållit på i en vecka. Jag försöker finna tröst i det.

onsdag 20 april 2011

Smaktestare

Vi har ju börjat med smakportioner i den här familjen. Ja, vi hade ju en del diskussioner innan vi började mosa grönsaker och frukt för att mata ungen med. Men tillslut fick modern igenom sin vilja (som så många gånger förr) och smaktesterna började. Inte för att Edith tycker om det egentligen. Bäst har blåbär och hallonsmix ihopblandat med lite gröt varit hittills. Fast hon är ju mer intresserad av att färglägga allt hon ser med det där kladdet, än behålla det i munnen. 



Barnledig

Min mamma kidnappade mitt barn idag, tog med henne till sitt jobb och visade upp henne. Skröt såklart lagom mycket, och enligt utsago visade Edith hela sitt register, från strålande solsken till lite muligare åskmoln.
Vad gjorde jag då? Jo jag tittade på Oprah och fick mig ett par ostörda timmars sömn. Guld värt.

Ännu en skillnad

Jo för här i Dalarna, här går man ut i skogen och plockar sig sitt eget påskris. Till skillnad mot Stockholm, där går man till närmaste Ica-butik och köper sig ett påskris. Och säkert klär man riset med dyra och enfärgade gåsfjädrar och annat dyrt påskpynt. Här klär vi riset med fjädrar som är äldre än vad de flesta barnen på gatan är, och med hemmagjort, alternativt urgammalt pynt. Och färgglatt ska det vara.  Och fint blir det.



Sovprojektet, dag #6

Ja just nu blir det inte så mycket annat än den där sömnen som är i fokus. Det är så himla skönt att vara hemma med mamma, ligga i soffan om kvällarna, smygäta påskgodis som dom visst redan tagit fram och inte tänka så mycket på allt hemma i Tumba som måste göras.

Men det här innebär ju också att Ediths sömn blir livsavgörande. Och det här sovprojektet känns så jävla bortkastat just nu för ungen förstår ju inte hur man sover. Vi har liksom börjat om igen med skrik och panik och extremt lång nattning och extremt trött mamma med lite ont i magen och dåligt samvete. Som alltid. Och nätterna är oroliga och stökiga. Kanske har hon ont i magen? Längtar hon hem? Saknar hon sin pappa? Kommer jag härda ut? Tusen frågor men inga ordentliga svar.
Published with Blogger-droid v1.6.8

tisdag 19 april 2011

Sovprojektet, Dag #5

Innan jag skrek det där lilla ljudlösa hallelujat igår, tänkte jag för mig själv att det där kommer inte sluta bra. Jag måste räkna med motgångar.
Och inatt kan vi säga att vi haft lite av en motgång. Eller två.
Hon har liksom haft svårt att komma till ro, och dom där vakna-en-eller-flera-gånger-i-timmen-stunderna har återkommit. Jävligt trist. Framförallt eftersom jag lyxade till det och stannade uppe till elva igår kväll. Fattar ni? Elva? Det är ju freakkin mitt i natten.

Nåväl. Imorse (läs mitt i natten, 05:05) fick jag nog av hennes gnäll och bestämde mig för att det var dags för oss att kliva upp. Och då fick jag svaret på gåtan, varför hon nu helt plötsligt har börjat stöka runt. Hon hade visst bajsat mitt i natten. En oskyldig, oluktande liten bajskorv har legat och stört henne hela natten och jag hade ingen aning. Likadant var det igår natt. Har hon gått från Fröken som inte kan bajsa själv, till Fröken som bajsar mitt i natten nu? Jag kan inte riktigt avgöra om det är en positiv utveckling eller inte.

måndag 18 april 2011

Mamma...

...du vet den där chokladkakan med pistagenötter som låg i skafferiet tidigare idag? Glöm den. Den hamnade någon annanstans.

Sovprojektet, Dag#4

Jag vill verkligen in jinxa sönder något igen, som jag minns att jag en gång gjorde. Men, det kan vara så att det underbara livet börjar återkomma. Ni vet när man känner sig lite utvilad, och inte så trött och stressad hela tiden. Vi har lyckats styra in Edith i en dygnsrytm som passar oss perfekt.

Inatt vaknade hon en gång, då låg hon och lekte lite med sängen, men somnade 40 minuter senare, av sig själv, utan skrik och panik. Idag sov hon middag på Emelies soffa, utan alldeles för stora protester. Och ikväll skrattade hon sig i princip till sömns.
Jag har bara ett ord att sammanfatta det hela. Halleluja.

Veckostart

En halv dag hos Emelie i solskenet. Vi åt fruktsallad och pratade bröllop. Bröllop, bröllop, bröllop. Dom gifter sig snart ni vet, Olle och Emelie. Och jag vill veta allt om bröllopet, och kanske vill jag styra och ställa lite också. Vi får väl se hur det blir med det sistnämnda, jag får inte riktigt gehör för mina önskemål.



Nåväl. Emelie vet hur man roar Edith allra bäst. En bit tidning och sen är allt perfekt.


söndag 17 april 2011

Stockholm vs. Falun, del 1


I Stockholm där jag bor finns det visserligen skog. Men går man in i skogen hamnar man på en motorväg 2 minuter senare. Här, där jag kommer ifrån, Dalarna, här kan man gå hur långt som helst i skogen och inte se ett endaste litet livstecken. Om man har tur.


Fast jag tog med mig grannens hund - Tasso. I honom finns det gott om liv.
Har hört på nyheterna hela kvällen om en hund i Stockholm som dödades av en varg eller två. Vilken uppståndelse det blev. Här, i Dalarna, dödas hundar av vargar lite titt som tätt. Nästan varje dag man är på promenad riskerar man att dödas av en varg. Fast det pratar dom aldrig om på nyheterna. (Gav jag mig nyss in i vargdiskussionen?) 
Men vi klarade oss levande ut från skogen idag. Tur var väl det.


Och här i Dalarna finns det till och med snö kvar. Det finns det inte i Stockholm.

Och det här är bara några av skillnaderna. Ge mig en dag eller två så ska jag berätta fler. 




Rekordsnabbt

Har landat hos mina föräldrar i Falun. Här luktar det så gott, precis som när man var barn.
En överexalterad Edith har varken ätit eller sovit som hon ska, därför gick nattningen rekordsnabbt. Sju minuter från att hon landade i sängen tog det för henne att somna. Bra start på påskveckan skulle jag vilja påstå.

lördag 16 april 2011

Sovprojektet, Dag #3

Hon höll ju på att härja en hel del inatt den där Edith. Men inte mer än vanligt egentligen, tog bara lite längre tid innan hon kom till ro. Och sen är det den där dunderhemska nappen som hon envisas med att dra ut och sen försöka stoppa in igen. Ut och in. Fast hon missar oftast in, och då blir det ett jävla liv och ett jävla spring ska ni veta. När slutar man med napp egentligen? 5 månader kanske inte är en så dum ålder att sluta med det ändå va?

Men det absolut bästa är att Hass ikväll fick natta henne. Hon har blivit totalt hysterisk och fly förbannad när Hass ska försöka lägga henne tidigare, men ikväll gick det ändå. Det här är alltså första kvällen sedan hon föddes som jag inte behövde sitta där med ungen i famnen och buffa och nynna och trösta. Vilken känsla!

Och snart hamnar hon i puberteten och sen flyttar hon hemifrån och jag får åderbrock. Det är så livet fungerar.

Packning pågår

Fast inte någon jävla flyttpackning. Nej här är det packning för en vecka i Dalarna som gäller.
Men det här med att packa måttligt är jag inte bra på. Och inte att packa i tid heller. Håller på med en akuttvätt as we speak. Vi får se hur det här blir. Vilken tur att Ediths fina morfar hämtar oss på andra sidan stan. Att åka tåg med dom 22 väskorna jag kommer ha med mig skulle nämligen ha varit en kamp om liv och död.

fredag 15 april 2011

S som i Superman


Say no more.

Sovprojektet, Dag #2

Hur gick det då? Jodå. Hon vaknade 2 gånger inatt med lite skrik och panik. I vanliga fall vaknar hon ju 4-5 gånger, så det får jag ju se som en framgång. Vid tretiden var det lite skrik och panik, men vi behärskade oss och smekte rygg och sjöng fina sånger. Och med vi menar jag jag, min andra hälft hade visst varit ute och nätverkat igår. (Läs druckit gratis vin med andra It-snubbar.) Så han sov sig igenom skriken och paniken. Men halv sju imorse vaknade vi alla med ett leende på läpparna, Edith i sin säng med benen mellan spjälorna, och vi i våran säng utan "hållit-i-bebis-i-samma-ställning-hela-natten-ont" i ryggen.

torsdag 14 april 2011

Sovprojektet, Dag #1

Efter samtal med bvc, lite efterforskning i böcker och på internet (allt jag läser är sant) och lite jävlar anamma bestämde jag mig för att göra på eget vis fast ändå på ett bra vis.
Alla dom här få-barnet-att-sova-metoderna verkar ju bra på sitt sätt. Men jag vet inte om jag är en metodmänniska. Vad jag däremot vet är att jag är 100% övertygad om att vi måste få lite bättre sömn i familjen. Jag vet också att jag är ganska envis och bestämd av mig, när jag kan lägga min blödighet åt sidan. Så ikväll lät jag Edith somna alldeles själv. Ja, det tog 1½ timme, och stundtals grät stackarn så hon skakade. Men jag fanns där hela tiden. Till en början satt jag bredvid, smekte hennes mage och sjöng alla vaggvisor jag kunde komma på och andra som jag bara hittade på. Slutligen stod jag utanför dörren, nynnade lite svagt medan hon snyftade ynkligt. Men hon somnade tillslut, mitt i ett andetag.
Jag tror på det här. Och det kan inte bli sämre än vad det har varit. Och det här med att jag låter henne gråta lite, ja, det kan man ju disskutera i all oändlighet om det är bra eller dåligt.

Fast det känns som att det här var den lätta biten. Det är natten som kommer bli besvärlig. När hon vaknar och tror sig vilja ha både mat, sång och vaggning. Jag kan föreställa mig att det då kan bli lite frustrerande.
Men skam den som ger sig.

R som i Rapport


Jag kan rapportera att det är riktigt sommarvarmt och sommarsoligt ute idag.
Jag kan också rapportera att jag såg ungefär 200 citronfjärilar på min enmilspromenad.
Och jag skulle definitivt vilja rapportera att min sjal inte är en italiensk bordsduk.

Sömnlöshet

Nej nu har ungen liksom nått toppen (eller botten kanske?) när det kommer till jobbiga nätter. Jag har accepterat att man som mamma aldrig får sova. Jag har förstått att barn kanske inte sover bra förrän dom är 14, och då sover dom kanske för mycket istället. Sömn. Alltid ett problem.
Men efter ännu en natt vaken har jag läst på lite. Tydligen gör jag allt fel. Godnattrutiner har vi visserligen, och dom älskar vi allihop, men det där med att somna i famnen är visst bara en feg nödlösning. Och att äta två hela flaskor per natt kanske betyder att hon behöver mer mat på dagarna. Kanske till och med börja med lite smakportioner? Hur som helst begriper jag att jag gör något som är fel.
Men från och med ikväll ska vi ändra allt. Vi kör på bara, pang bom, och så får vi se hur det går.
Jag måste bara hitta lite flytande metall så jag kan stålsätta mig en aning. Jag anar att det kan bli en del missnöjda skrik och hysteriska gråt. Eller hur gör man?

onsdag 13 april 2011

Tuffhet på en Onsdag

Det är jävligt tufft att sitta bredvid varandra i soffan och skicka meddelanden till varandra på facebook-chatten. Jo. Det ÄR tufft!

En fråga till TV3:

Hur tänkte ni egentligen när ni började visa om Top Model från säsong 2 efter att säsongerna äntligen tagit slut? Kan ni inte börja visa Cityakuten igen, eller något annat med kvalite och George Clooney?

Q som i Queer

Jag vill minnas att jag satte igång någon slags bloggutmaning. ABC kallade jag den, eller A-Ö kanske.
Men jag hamnade på Q och kom liksom aldrig vidare från det. Fast nu tänkte jag ta tag i det där.

Vi har för lite homogays i våran släkt, och därför tänkte jag att Edith kan bli den som bär fanan högt.
Min kusin har skrivit hur man undviker sitt barn att bli gay, och jag tänkte att om jag gör precis som hon skriver att man inte ska göra OCH lägger till ett par queer-strumpor, då kanske hon blir gay ändå. Ja vi kan ju alltid hoppas. 



tisdag 12 april 2011

Bit ihop och kom igen

Jag har glömt bort hur bra jag har det och grävt ner mig i en jävla grop av självömkan och mensvärk. 
Det här med att hitta balansen är inte alltid så lätt. Idag måste jag hitta tillbaka till någon slags ödmjukhet och tacksamhet. Halleluja.


måndag 11 april 2011

Stressnarkolepsi och hjälpsökande

Jag lider av kaftig stressnarkolepsi. Jag ser mig själv som ganska flitig och ambitös egentligen, men när det verkligen gäller faller jag ihop i en hög och orkar knappt lyfta på en arm.
Jo, det är faktiskt sant. Och nu märker jag av det extra starkt. Om ungefär 80 dagar ska jag och min familj flytta till Tyskland. Vi har skrivit en liten "måste göra lista" där jag skulle kunna göra en hel del. Men jag gör ingenting. Istället ligger jag här i soffan med lätt andnöd och känner mig sjukt stressad. För att lindra stressen äter jag mig trygg och lugn. Fast idag kan jag inte påstå att matfrossan har gått överstyr. En avocado och fruktsallad kan ju knappast framkalla varken hjärtinfarkt eller gallbesvär.
Men imorgon är jag bergsäker på att fröken duktig kommer fram och tar tag i saker och ting. Ett rum i taget måste röjas, rivas och packas. En hög för släng, en hög för sälj. Tanken är att vi ska ha så lite saker som möjligt med oss till Tyskland. Och mitt rum är på först på listan. Med mitt rum menar jag mitt arbetsrum som är min stolthet i det här huset, men som jag inte riktigt utnyttjat till sin fulla potential, tyvärr. Det finns mycket kreativitet i dom här händerna, men dom tar sig inte riktigt tiden att få utlopp för det.

Fast vi har ett litet problem bara. Det verkar vara en sjukt svår uppgift att hitta en lägenhet i Hamburg när man inte pratar flytande tyska. Så nu tänker jag förnedra mig, gå ner på mina bara knän och ber er läsare, anonyma och icke anonyma, haters och icke haters, känner ni till någon i Hamburg som vi skulle kunna be om råd eller liknande, snälla maila mig. Jag skulle vara evigt och episkt tacksam. Episkt.
sandra.michaelsson@gmail.com

Om en söndag

Igår lyckades jag lura ut hela familjen på en och samma gång. Jag lever nämligen med en man som har total utomhusforbi. Antingen är det för kallt, för varmt, för snöigt, för soligt, för mycket mygg, för många fåglar, för mycket folk eller för lite folk. Det är som sagt svårt att få honom utanför dörren om man inte lockar med att åka till närliggande köpcenter. 

Fast han tycker om trädgårdsarbete trots allt. Så då trädgårdsarbetade vi lite. Jag tycker att det är en ganska trevig sysselsättning. Om man inte tänker på min totala förbi för sniglar, maskar, larver och skalbaggar. Dvs alla djur som lever i jord och under stenar och under löv. Jag kräktes i min mun ett par gånger när jag såg några av dom där äckliga små liven, men jag härdade ut, och nu är halva tomten krattad och fin. (Vi kan ha Stockholms minsta tomt, men vi är också Stockholms bekvämaste familj och gör lite åt gången).

Belönades med fruktsallad och vaniljgrädde. Hujedamig så gott. Jag ramlade nästan av stolen.

Och den här fröken börjar få fräknar. Hon är alltså rödhårig, och har fräknar. Vad hände egentligen på internatskolan som jag bodde på förra året? Hade vi Pippi som gästlärare någon gång? 

Fast...

...jag gråter ganska ofta så man ska inte lägga så stor vikt vid det.
Idag grät jag för att jag inte har tagit igen mig riktigt efter sömnlösa nätter med sjukt barn. Nätterna är numera sömnlösa med ett rastlöst barn. Och den där sovmorgonen som brukar komma till helgen försvann när magkattarren kom till stan. Och så måste det dammsugas också. En så simpel sak kan få mig att gråta närsomhelst. När mjölken är slut kan jag också börja gråta. Förstå svårigheterna att leva med en sån kvinna.  Jag dricker ju inte ens mjölk.

Om en måndagsfrukost.

Man vet att dagen kan bli lite svår när man till frukost gråter en liten skvätt.

lördag 9 april 2011

Om ett språk och en dålig förlorare

Edith har hittat sin plats här i livet. Framför teven, och hon vägrar lämna den. Just nu funderar jag på om vi ska införa något så storslaget som tv-förbud i vårat hem medan dom omyndiga i hushållet är vakna. Men det kommer ju innebära att jag riskerar missa både Top Model, Project Runway och alla tusen program som Gordon Ramsay är med i. Så vi får se hur det blir med det där.

Annars har vi ikväll provat på att dricka vin och spela tvåspråkigt alfapet. Men som den dåliga förloraren jag är skrek jag att jag inte ville vara med längre när jag för andra gången passade vidare min tur till Hass, som i sin tur maxar med 30 poängare hela tiden. Jag blev förbannad rent ut sagt och försökte lyssna på någon slags tyskakurs istället. Tyska är ju ett jävla språk alltså. Inte så svårt egentligen om man kan både engelska och svenska, och det kan ju jag. Men dom där gångerna då jag har sagt att tyska visst är vackert får jag nog allt ta tillbaka. Fy fan. Vad har jag gett mig in på?

Ett brev till min dotter

Det är verkligen jättekul att du har hittat din röst och att du mer än gärna testar den, i alla frekvenser du kan hitta. Men skulle du kunna göra det någon annan tid på dygnet än 05.15? Och på en Lördag också? Hur tänkte du där?

fredag 8 april 2011

Livsfilosofen har talat


Hittade en nyckelpiga idag. Den verkade lite trött. Men där var den ändå. Min dotter verkade inte det minsta intresserad av det där konstiga lilla livet. Och jag kan förstå det, hon har ju så mycket annat att koncentrera sig på. Som att stoppa in allt hon hittar i munnen (hon är lite sen med att komma på den tjusningen) eller dra mig jättehårt i håret och sen skratta högt.

Nåja. Hon är ju söt när hon gör det och det kommer hon undan med ett tag till. Annars är vi lite sådär vårupptagna. Pillar i trädgården, dricker kaffe i solen och går på långa promenader. Och när Hass är hemma så ligger vi i en hög i soffan och pratar bebisspråk och spelar alfabet. Så jag kanske inte är så närvarande just nu. Jag har nämligen lärt mig att man ska njuta när det finns tid att njuta.
Published with Blogger-droid v1.6.8

torsdag 7 april 2011

Näh!

Nu går vi vidare och lämnar den här sjukdomen efter oss. Ungen slemhostar duktigt så snart försvinner nog det där slemmet som får henne att låta som en spinnande katt.
Utöver det känner jag mig sjukt stressad idag över ALLT som måste göras. Fast det behövs kanske inte göras något just idag. Men gärna imorgon. Och dagen efter det. Och sen alla andra dagar.

onsdag 6 april 2011

Stämningsdödare

Hass har under flera veckor lovat mig en present av det kosmetiska slaget. Jättesnällt. Inte för att han måste ge mig presenter för att jag ska känna mig älskad, utan bara för att göra mig glad, kanske. Och här har jag gått och väntat och väntat på den där presenten. Idag dök han äntligen upp med en Kicks-påse i handen. Och jag tog förgivet att det var en liten påse med present till mig. Så jag föreställde mig vad det skulle vara, en välbehövlig mascara? Eller en mjuk och dyr foundation? Kanske en parfym? Jag började känna den där känslan ni vet, när man tycker att man fan är värd en fin present från någon man tycker om, för att känna sig lite extra uppvaktad.
Så ställde han den där påsen där bara. Mitt på golvet. Sa ingenting om den, utan gick bara upp och ringde några jobbsamtal. Och den där jävla påsen stod där och hånade mig. Jag var så nyfiken, men jag vägrade titta. Jag byggde bara upp förväntningarna kring mystiken och presenten som jag skulle få.
När han tillslut kom ner kunde jag inte hålla mig längre. Jag hoppade upp och ner i soffan och frågade ivrigt vad han hade köpt till mig i present. Plötsligt förändrades han blick till något skamsen, kanske en smula ledsen. För i den där påsen låg inget annat än rakblad till honom, och ett gratis parfymprov. Också till honom.
B e s v i k e n tjej tycker nu att om han ska handla rakblad kan han handla dom på Ica hädanefter, och sluta lova mig en massa presenter hit och dit.

När Edith inhalerar...

...gör hon det med ett leende. Nästan hela tiden.

tisdag 5 april 2011

Osvenskt skrytande i korthet

Jag tycker det är märkligt att det finns så många arbetslösa i Sverige (och i hela världen) medan min man får flera mail och samtal v a r e n d a dag om nya jobb. Det är en liten dragkamp om honom just nu skulle man kunna säga. Idag kom ett erbjudande som fick mig nästan att ångra Hamburg flytten, fast bara nästan, och bara i en sekund. Men det är väl bara att vänja sig när man har valt att leva med Europas bästa man på allt han tar sig för. (Förrutom att bära ner tvättkorgen kanske, men det känns ju som en liten bisak i sammanhanget).
Sådär, nu har jag skrutit färdigt, och det kändes skönt.
Nu går vi och lägger oss på riktigt.

Sjuklingen

Vi fick åka hem tillslut. Ungen kan ju inte ens låtsas vara sjuk, trots att hennes värden är urusla. Hennes jollrande stämma fick läkaren att skriva ut oss, tack och lov skulle jag vilja säga. Jag var inte sugen på att stanna där med ett barn som bara ville hem och leka, samtidigt som jag skulle vara tvungen att hålla käften för att inte förolämpa hälften av personalen pga deras inkompetens.
Istället kommer det komma hit ett mobilt läkarteam och behandla henne en gång per dag. Jag tänker att jag kommer ligga på soffan och äta praliner samtidigt som Edith får inhalera både adrenalin och annat namnam. Ungefär så.

Vilken kämpe hon är förresten mitt barn. Hon var bara snäll och glad hela tiden vi var på akuten, minus alla gånger det skulle tas blodprov eller den dumma sjuksköterskan skulle få henne att inhalera istället för den snälla sjuksköterskan. Fast när snorsugandet skulle börja var hon inte helt nöjd med situationen. (det är förresten så man måste göra ett RS-test, inte genom att stoppa in en pinne i näsan som dom gjorde på vårdcentralen igår.)

Tack för era fina kommentarer.
Godnatt.

Här ligger vi


På akuten med RS virus och allt. 

Snorungen

Att försöka gå till en vårdcentral med Edith och säga till en doktor att mitt barn är verkligen är jättesjuk är lite av ett omöjligt projekt.
Tacka fan för det. Sitta i ett väntrum och titta och peta på hundratals främlingar är ju det roligaste hon vet. Att sen också få klä av sig helt naken, ja då är hon i himmelriket. Hon gjorde inget annat än att skratta och jollra och härja framför läkaren. "Ja, men hon har svårt att andas i vanliga fall", "Jo, hon verkar ju rätt pigg nu, men hon är egentligen ganska febrig", fick jag försöka förklara för doktorn igår. Hon misstänkte det fruktade RS-viruset på en gång. Men en så glad unge behöver inte åka till akuten. Nej, ta ett test istället. Fast det krävdes 3 sköterskor för att läsa på hur man tog det där jävla RS-testet, slutade med att dom stoppade upp en pinne i näsan. Fast jag är helt övertygad om att det inte finns ett endaste litet RS-virus i hennes kropp. Jag är inte så orolig med andra ord, det är kanske för att hon är så jävla duktig på att vara sjuk min lilla snorunge.

måndag 4 april 2011

Andningssvårigheter

Igår visade Edith att det här med att andas inte är en så lätt grej alla gånger. Men det ordnade till sig efter några slemmiga och kräkfyllda hostattacker. Sen följde en natt med febertoppar och smärtfulla skrik.
Ja, ni som har haft sjuka barn förstår vad jag menar när jag säger att det är lite av en plågsam uppgift det här. Inte nog med att det fina barnet behöver så mycket vård och omsorg, det här med att sova fem och en halv timme på två dygn är inte att leka med heller.

söndag 3 april 2011

Tumbas längsta frågeställning

Kommer jag hinna sortera, städa, sälja, slänga och packa ner ett helt hus, få ihop en välkomstfest, fixa något annat storslaget som jag inte kan prata om just nu, lära mig lite användbar tyska, fokusera på att bränna bort lite fett, vara glad och utvilad varje dag, ta hand om barnet och ge henne så mycket pedagogisk stimulans som behövs, vara en bra vän för mina vänner, vara ett bra stöd för min partner OCH slänga ihop lite arbetsprover för en konstskola som råkar finnas i Hamburg som jag faktiskt råkar vilja gå på jättemycket?

Hur lång tid tar det?

Att städa med en sjuk bebis, en sjuk pappa med misstänkt öroninflammation och en mamma som bara sovit tre timmar inatt? Jag skulle vilja påstå att en hel dag är rätt svar på det.
Började nio imorse, and still going strong...isch.


lördag 2 april 2011


Det blev en gåstol tillslut.Grön och fin, mammas favoritfärg. 
Men låt oss säga att hon inte riktigt har förstått att hon kan styra färdriktningen själv, eller att hon kan färdas överhuuvudtaget. Leksakerna som hörde till däremot, dom var det roligaste hon sett på länge.