torsdag 31 mars 2011

Skrattätaren

Hass tycker inte om när Edith sover i vagnen utomhus. Han säger att det kan krypa ner djur där och klösa sönder henne. Och jag skrattar honom i ansiktet varenda gång. Vilka djur skulle krypa ner och klösa barn i vagnar liksom? Hahahaha.
Och så läste jag det här. (Varning för obehaglig bild)
Hass hade rätt, igen, och jag fick både äta upp mitt skratt och genast leta reda på det där myggnätet.

Epic Fail

Jag gick till affären för att posta mitt livs viktigaste brev, och så tänkte jag köpa glass också. Det var jag minsann värd. Men nej, jag ångrade mig och tänkte svänga ihop en chokladmousse hemma istället. Fast jag lyckades bränna den där jävla chokladen när jag smälte den. Moussen smakar därför som bränd choklad.
Gav mig på att göra blåbärsplättar också. Fast några plättar blev det inte. Snarare en salig blandning av äggstanning och stekta blåbär med kokosflingor på.
Härmed lägger jag ner mina planer på att bli en hemmafru för alltid.

Om veckan som snart är slut

Veckan är ju långt ifrån slut, men ändå skulle jag vilja påstå att den här veckan kan gå i historien som den sämsta veckan i mitt liv. Om man får överdriva en smula.
I Måndags var det tiptop, massor av energi, städade och gjorde fint med vårblommor och visslade mig genom dagen. Tisdag - SNÖ. Stämningen dog något. Jag låg i soffan nästan hela dagen, och nog hela kvällen också. Och på kvällen smällde ryggen. Onsdagen ägnades ju åt att tycka synd om sig själv och grina illa åt den onda ryggen. Jag tröståt allt jag kunde hitta i skåpen, vilket inte var mycket. Några sorgliga mandlar och fiskpinnar. Jo, vi har alla vårat favoritsnacks. Och vårat hem ser nu ut som ett h e l v e t e.
Fast idag tänker jag att jag ska sitta och brodera hela dagen. Städningen får Hass göra när han kommer hem. (Han ska ut och dricka öl ikväll, han kommer tycka det är jätteroligt att få städa hela natten.) Och sen är det ju helg. Då får man ju tröstdricka vin och titta på folkliga tv-program. Fast med den där känslan av att  jag inte gjort någonting roligt eller spännande på hela veckan.
Kul att pessimisten i mig har hittat tillbaka. Verkligen. Det känns jättemysigt.

Äh.

Ni är ju dom sämsta på att tycka synd om mig. Verkligen världsämst.
Det får mig att tänka att det kanske inte är så synd om mig ändå.

onsdag 30 mars 2011

Om ryggen

Natten var en pina. Stackars Hass fick springa mellan en gnällig bebis och en skrikande kvinna. Ja, för jag skrek varje gång jag försökte röra på mig. Mitt i natten blev jag kissnödig också. Vågade inte hålla mig, fick dåliga bilder i huvudet av det. Så då fick Hass kliva upp och vara mitt stöd dom där metrarna till toaletten. Han sprang genom hela huset för att hitta smärtstillande, pratade med sin läkarbror om vad man kan ta, och vad man kan blanda. Och så tvingade han i mig alla tabletter.
Och imorse kändes det faktiskt lite bättre, men fortfarande sådär smärtsamt.
Så han stannade hemma idag, för att ta hand om både Edith och mig. Världens bästa man. Jodå.
Nu hoppas vi att ryggjäveln skärper till sig och fattar att smärta inte är normaltillstånd.

tisdag 29 mars 2011

I skrivande stund...

...sitter jag jävligt still i en fotölj. Javisst. För en liten stund sedan stod jag i duschen och då jävlar small det i ryggen. Jag lovar att grannen kunde höra smällen, och jag tror Edith vaknade till också.
Och sen var det kört. Som tur var, (och det är nu jag börjar tro på en gud) kom Hass hem lägligt för att kunna hjälpa mig ur badkaret och på med kläder och ner i stolen. Och nu kommer jag inte härifrån.
Jag försökte nyss använda barnvagnen som en jävla rullator, men det går inte. Det gör så fruktansvärt och satansfullt ont i ryggen. Ryggskott, säger Hass, vis av erfarenhet. Jag trodde bara det var gamlingar som fick den åkomman? Betyder det här att jag är gammal nu? Hur många vuxenpoäng innebär det här? Och vem ska ta hand om Edith inatt? För ur den här stolen kommer jag inte förrän någon gett mig dom starkaste morfintabletterna man kan uppbringa.
Om jag börjar grina nu har jag svårt att avgöra om det är pga smärtan eller vetskapen om att jag inte kan röra mig mer än att knappa på datorn.

Plötsligt händer det


Hon sitter själv numera. Det är lite vingligt, och hon kräks gärna samtidigt. Dessutom verkar hon inte riktigt begripa vad som hänt. 


Och så snurrar hon runt såklart. Fast inte rygg till mage som alla andra bebisar, hon snurrar som en hellikopter istället. Och på så vis kan apbebisen leka dubbelt upp med babygymmet.

Om en dröm


Inatt drömde jag att Edith red på en enhörning uppe bland molnen. Jag tror hon tyckte om det.

Med kraftig inspiration härifrån.

Utvecklingsfas?


Det är verkligen kul att Edith utvecklas och vågar testa nya saker. Men vem har lärt henne att känna på maten i munnen med båda händerna?

måndag 28 mars 2011

Vinden har vänt

Edith är inte längre ett monster. Faktiskt. Hon har förvandlats till en glad,söt och lekfull liten bebis. Hon lär sig något nytt varje dag och är så lekfullt nyfiken hela tiden. 
Jag börjar förstå att alla känslor jag känner för henne nu är känslor som alla andra mammor känner på en gång. För mig har det bara tagit lite tid att komma dit. Men nu när jag är här, så känns det faktiskt helt underbart.

söndag 27 mars 2011

Om en gåstol


Edith fick prova en gåstol igår. Hon förstod ju inte riktigt vad hon skulle göra med den. Hon satt mest och tog det lugnt, snurrade lite på bollen man kunde snurra på, och råkade hon av misstag röra på sig lade hon inte särskilt stor notis om att det var hennes ben som förde henne framåt, bakåt och åt sidan. 
Är det värt att köpa en sån här? Eller kommer den också bara stå och samla damm som en massa andra babysaker vi har fått rådet att köpa?

lördag 26 mars 2011

En till sak...

...en av mina mostrar har kommenterat bloggen med signaturen "Moster M".
Jättekul att "Moster M" läser och kommenterar min blogg. Verkligen. Problemet är bara att jag har fyra mostrar som börjar på bokstaven M. Och skulle någon av mina två morbröder få för sig att dom har bytt kön på något sätt så börjar deras namn också på M. (Min mormor var inte bara duktig på att föda barn, hon lyckades rada upp en hel drös med namn på M också.)
Den enda slutsatsen jag kan dra av det här är alltså att mostrarna har gått ihop och blivit en enda stor moster. Praktiskt. Det blir som lite mer plats vid bordet då när man ses.

3 saker bara

1. Heter Libyens ledare Kadhaffi, Khadaffi, Kadaffi eller Gadaffi?

2. Körslaget, är det någon som tittar på det längre?

3. Hass säger med en besviken röst att han missade "The boatrace". Vilket jävla båtrace?
Det är väl inte sånt här han pratar om va?


Man vet att man är småbarnsförälder...

...när man hunnit sova middag,ätit lunch och druckit eftermiddagste innan klockan 12.
Published with Blogger-droid v1.6.7

fredag 25 mars 2011

Fredagsmys

Jag ÄLSKAR att hyra film och somna i mitten av filmen, vakna till precis i slutet och ändå fatta vad som hänt. Win win situation. Jag lyckades stjäla en timmes sömn OCH följe med i en dramatisk handling. Det är fredagsmys på hög nivå. Osten däremot som vi köpte som luktade som Ediths fötter var inte lika fredagsmysig.
Kan man hyra film i Tyskland? Finns det ost i Tyskland? Vad gör man egentligen i Tyskland?
Var det här verkligen så genomtänkt? Varför ska vi flytta ända bort till Tyskland egentligen?
Jo, för att min kille, kalla honom vad ni vill, är så jävla duktig på vad han gör och är så eftertraktad. Från ingenstans kontaktade dom honom och sa ungefär, och på ett annat språk: "Du är bäst på det här, vi vill ha dig, kom hit, vi betalar alla pengar i världen".
Igår morse bestämde vi oss, efter att ha sovit på saken. Och jag ba: "Vi gör't!". Men nu när jag fattar att det är på riktigt och sådär så undrar jag naturligtvis...hur gör man? Var börjar man? Måste Edith ha ett pass? Kommer vi få en husdoktor? Har dom dagis i Tyskland? Finns det ens barn i Tyskland? Sist jag var i Tyskland var jag så full förstår ni ungar. Så full som jag aldrig kommer bli igen, eller så full som ni aldrig kommer bli i hela erat liv. Jag lämnade 100 eruo i dricks till han i baren och gick in på en gata där Hells Angels stod och vaktade för där kunde man köpa kvinnor och göra vad man ville med dom. Det gjorde jag såklart inte. Däremot kunde jag stå och vinka till dom söta killarna i väst.
Tyskland alltså. Måste komma ihåg att inte nämna kriget bara. Kan bli lite dålig stämning.

Okej.

Så här är det. Vi ska flytta. Till Tyskland. Hamburg för att vara mer exakt.
Fattar ni? Jag ska flytta till landet med bratwurst och autobahn, där folk heter Günther och lyssnar på Scorpions. Och det känns så jävla bra. 
När jag dör kommer jag inte bara kunna säga att jag träffade rätt man, och fick rätt barn, vi gjorde också rätt beslut att våga göra något oväntat. 

Jag håller på att explodera!

Jag vet nämligen något som inte ni vet, än. Men jag vill inget annat än att SKRIKA ut det.
Ni anar inte. Eller gör ni det?
Det är något storslaget, något omvälvande, lite chockartat och något som kommer förändra våra liv helt och hållet.
Den som kan gissa vad jag pratar om får en puss till påsk.

Dom sällsynta stunderna

Edith är ju inne i en period där inget riktigt är bra. Bara gnäll och elände och skrik och panik. Men ibland är hon sådär trygg och lekfull. Och då blir jag så glad att hon är min.




onsdag 23 mars 2011

Det ska börjas i tid

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men på något sätt lyckades min 4 månaders bebis nyss blogga.

~¨¨

z   vv  h   bghhhhhhhhhyt5tt,u66hyntbgb65
78uijmn < ff    

Vilse i min egen trädgård

Trots krokig rygg och arg bebis sopade jag bort löv och en gammal pumpa för att få plats i solskenet.
En liten picknkick så att säga. Edith fick sitt - ersättning med grötpulver.

Och sedan jag fick mitt - kaktus och apelsinte.


Sen sov hon bort all ilska i solen medan jag kunde fundera på det här med livet om man ska vara så djup. Saker och ting kanske förändras från och med nu. 
Fast i första hand måste den här trädgården fixas till och rensas upp. Om jag bara visste hur man gjorde.

Min dotter är en mobbare


Igår fick Edith chansen att visa sitt rätta jag. Hon slet och drog i kläder och leksaker. Hon tog förgivet att allt hon kunde röra vid var hennes. Hon var en mobbare helt enkelt. En såndär simpel vidrig mobbare. Loui började gallskrika och storgråta så fort hon fick syn på Edith, och Edith bara fortsatte dra och slita. Louis mamma kommer ju vara tvungen att ringa Bris efter det här. 

Vi gick också på världens längsta promenad. Jag givk för fan 1,5 mil sammanlagt igår. Har ni sett en tjockis gå så långt någon gång? Förmodligen inte, för det har nog aldrig hänt förrut. 

Godmorgonisch

Vi har sovit åt fel håll inatt. Ungen har inte velat sova utan att få det där sköna sänggunget man får till av dom där Brios gungtassar. Så jävla dumt att börja med det egentligen. Hon vill ju inte göra annat än att gungas numera. Så vi vände på oss och gungade hela natten ut. Det resulterade i en sträckt muskel eller något annat jävulskt. För ont har jag i ryggen och trött är jag i huvudet. Men vi har pillrat i oss lite smärtstillande och känner hur det här vårvädret förlåter all smärta och alla synder.

tisdag 22 mars 2011

Ränderna tvättas aldrig bort

Ungen kommer ju bli raggare när hon blir stor. Kan inte riktigt avgöra om det är bra eller dåligt.
Published with Blogger-droid v1.6.7

måndag 21 mars 2011

Duktiga jag

Det finns fan inga regler som säger att jag måste ha ett städat hem och en tom tvättkorg varje dag. Eller? Varför kan jag då inte bara slappna av lite? Ligga på soffan en hel dag t.ex. Nej, mittemellan allt jävla skrik och panik så skulle jag visst både träna, tvätta, dammsuga, dammtorka, plocka, sortera, ordna, skriva matlista, gå och handla, gå en jävla långpromenad när jag ändå var ute och gick, komma hem och vara irriterad "för att JAG gör allt här hemma". Mm..precis så. Ingen har bett mig göra det, ingen skulle någonsin be mig göra det, det är bara jag själv som tvingar mig själv att göra det. Jag är visst ingen bra mamma annars. Jävla fasoner. Är det här den biologiska skillnaden ni pratar om så ofta som om den fanns? Eller är det bara ett påhitt som någon började med i rent uppfostringssyfte? Klart att min unge kommer hålla på såhär om jag håller på såhär. Precis som min mamma gjorde, och hennes mamma, och en och annan mamma innan det. Fy fan. Måste skriva en lista på vad som "anses vara manligt", (kissa stående gills inte, den kontrollen har till och med jag). Kanske kan jag göra "manliga" saker framför Edith, så blir det kanske lite vettigare folk av henne. För är det något jag hoppas Edith slipper känna någon gång, så är det den här "duktiga-flickan-känslan". Den kan nämligen förstöra en fullkomligt perfekt slappardag.

Måndagsstön

Ja det är lite så det känns. Det kan hända att det blir en sån där titta-på-alla-avsnitt-som-finns-i-valfri-serie-på-tv4-play-dag. Det som talar främst för det är att Edith är på ett jävla skithumör.

söndag 20 mars 2011

Finväder på en finsöndag och kusinfika inne i stan

Edith är ju born and raised i huvudstaden. Därför är hon helt bekväm med pendeltåg numera, medan jag själv kan få en släng av ångest och panik när jag tvingas på dessa otyg till färdmedel.

Jag skulle möta min kusin på Medborgarplatsen vid ungefär den tidpunkten ALLA andra ska träffas på Medborgarplatsen. Längst bort där sitter dom på uteservering och käkar glass. Mitt i vintern. Ja, dom är lite dumma dom där storstadsborna.


Kusinen Susanne fick Edith att gapskratta i tjugo minuter, non stop. Jag vet inte om det var frisyren, eller den jämtländska blicken, eller kanske bara den där känslan av att släkten blir fler och fler i storstaden som fick henne att skratta så. Fint var det i alla fall.

Susanne har ju inga barn, och nu när jag har fått barn så är hennes plats vid vuxenbordet hos mormor rejält hotad. Nästintill obefintlig om ni frågar mig. Men vi tog en bild som vi kan skicka till mormor så hon får se att Susanne är stor nog att stå framför slottet minsann. Det om något borde ju göra henne lite säkrare tills någon annan bestämmer sig för att klättra i hierarkin och skaffa sig ett barn eller två. 





Kommunikationsproblem

Jag vill ju gifta mig. Det vill ju Hass också, men säkert inte lika mycket som jag vill. Och varje gång vi disskuterat det där jävla bröllopet har vi haft helt olika tankar och åsikter och det slutar alltid med att jag grinar och vill skrika "Det är MITT bröllop och JAG vill bestämma". Fast jag behärskar mig alltid innan jag gör det misstaget.
Men ikväll tror jag att vi gjort ett framsteg i bröllopsplanerna. Ja, vi är tillbaka på ruta ett igen, där vi var från början, innan barn och nya bilar kom in i bilden. Vi har nämligen lite olika tankar om vad som är litet bröllop, och vilka som är dom närmsta. Jag menar om jag bara börjar fundera på att bjuda en moster, eller en kusin eller så, då kan det lätt rusa iväg och landa uppemot 3000 gäster. På ett ungefär.
Så nu ska jag börja ragga sponsorer, för innan jag har sparat ihop alla pengar som krävs för ett bröllop så hinner Hass gå i pension och jag hinner tappa tänderna.

Jag måste ta ett snack med Hass om äktenskapsförord också. Jag är jävligt rädd om mina skivor förstår ni. Bara tanken på att han skulle börja nalla av dom om vi skulle råka göra slut någon gång gör mig rasande!

lördag 19 mars 2011

Den stora bilprovardagen

Det är bilbyte på gång i familjen. Ja, våran bil är inte mer än ett år gammal, men tydligen måste man ha en lite nyare och lite fräschare bil när man är någon slags superchef/James Bond. Och det finns få saker jag finner så tråkigt som bilar och bilprat. Jag är uppvuxen med en far som har levt och andats bilar och många andra motordrivna fordon dag ut och dag in.
Och idag kom den dagen jag fruktat så länge. Den stora bilpovardagen. 4 bilar på så kort tid som möjligt var planen.


Vill man verkligen prova bilar i det här finvädret? Nej, egentligen inte. Och framförallt inte BMW. Vet ni vad BMW får av mig? En rejält omogen bajskorv. Jag hatade den där jävla bilen. Jag hatade Mercedesen också. Två bajskorvar får den.


Den där vagnen skulle ju provas i varenda baklucka också. 


Små korta kärlekspauser hinner man alltid med. Edith tyckte om varenda bil vi provade. Men hennes känsla för kvalitet är inte riktigt att lita på ännu.


Här har vi mina drömmars man och mina drömmars bil på en och samma suddiga bild. Jag var väl i extas när jag såg det här och kunde inte fokusera bättre. Alternativt fotade med fel hand då den andra handen var upptagen med att roa rastlös bebis. Den jordgubbsröda bilen är en Volvo. "KÖP DEN!" skrek jag till Hass om och om igen. Det trodde ni inte va? En volov? Men ser ni inte hur fin den är? Kanske den finaste bilen man kan ha när man inte får ha en Cadillac?


Men sen började Hass prata om en annan bil. En som inte är kombi, och ett sånt där billigt bilmärke. Ni förstår, jag har ju blivit en snobb på äldre dagar och tycker om märken och dyra saker numera. Jag fnös och frustade och svor och gnällde. Skoda? Va? Fast jag fick ju ta tillbaka allt jag sagt, för jag kanske förälskade mig lite mer i den bilen än vad jag ville. Och praktisk var den också. Och billig. Och snygg. "KÖP DEN HÄR OCKSÅ!" skrek jag efter en tur i den. Jag glömde bort att ta en bild på bilen, men här är Edith bredvid bildäcket i alla fall. 

Men vet ni vad det värsta är? Att den här dagen som jag fruktat så länge och trodde skulle bli så jävla tråkig, blev så himla trevlig och bra på alla sätt. 
Fast vi har inte bestämt oss än.


Hass och Edith fick sätta sig och bläddra i broschyrer när vi kom hem. Och räkna på det lite. Vi får väl se om vi bestämmer oss i år eller nästa år, eller kanske året efter 

Det här med rullningen


Jag läser om andras barn som är omkring fyra månader (inte för att man ska jämföra barn alltså...erhm...) och förstår att många börjar snurra runt i den här åldern. Edith är inte i närheten av att snurra åt något håll. Men så slog det mig att ungen är ju en magliggare. Och hon är en stadig sådan, så hon snurrar inte över på rygg längre som hon gjorde av misstag när hon var runt två månader. 
Mest ville jag bara visa en bild på henne och den fina lekmattan som jag och mina bröder kräkts och kissat på när vi var små. Och nu går den liksom i arv. Sånt gör mig så jävla glad.

Om fredagsmyset

Jag äter ju vettigt varje dag, motionerar gör jag också varje dag. (Fast inte när jag har mensvärk eller när det är Cityakuten på tv. Då är jag jävligt försiktig med att röra på mig i onödan.) Jag brukar inte vara så sugen på snacks och sånt där. Men jag är ju tjock, jag har ju en del att jobba på.
Men igår sved det till i chipstarmen något så jävulskt. Jag behövde chips snabbt och det skulle vara goda chips. Inte några jävla taco-chips som vi har hemma. Fy fan.
Eftersom James Bond var bortrest och Ica inte gör utkörning av chips och pärondryck (det måste man dricka till chips) fick jag ju bylsa på mig själv och ungen en overall var och ploga oss igenom den där snön som bestämde sig för att falla igår. Lagom. Och sen handla toksnabbt (råkade ramla över chokladen också) och sen tokploga sig hem igen. Men när jag kom hem försvann det där suget. Vilket elände. Aldrig har jag känt mig så orättvist behandlad. Fast man kan ju inte spara på onyttigheterna, det var bara att sätta sig och trycka trots att suget inte riktigt fanns där. So I did.
Fast inte så länge. Nej, ni förstår Edith har inte riktigt förstått det här med fredagsmys och folklig tv, som "Så ska det låta". Varje fredag runt åttatiden på kvällen vaknar satan i henne och det där helvetesvrålet går sällan att tystna. 
Hon tystnade såklart tillslut, och James Bond kom hem som en hjälte och gjorde kvällen fin igen.

Nu såhär dagen efter känner jag mig sådär smutsig och bakfull av sockret och transfetterna. Fast jag vet inte  om det var värt det än.

fredag 18 mars 2011

Jag har varit upptagen idag


Med att laga mat och underhålla dom här fina människorna. Olle, Susanna, Emelie och Kalle. 
(Lägg gärna märke till att Susanna inte riktigt vill passa in bland dom tuffa rutskjortorna.)

P.s. Ju mer jag tänker på det, desto konstigare känns det att vi faktiskt tog en sånhär bild. Hur tänkte vi där? Jag låter det vara obesvarat så länge. 

Är han någon slags James Bond?

Ibland undrar jag vem han är den där snubben som jag valt att skaffa barn med. Han är på så många möten, och har så mycket hemligheter för sig. Idag har han lämnat den här staden, och jag börjar undra om han har lämnat landet till och med? Men jag får inte säga något. Det är hemligt. Top secret som han själv säger.
Om det kommer fram att han är någon slags James Bond så avsäger jag mig allt ansvar.

onsdag 16 mars 2011

P som i Pappaledig

Vi har varit lediga från pappa, jag och Edith alltså. Eller ledig och ledig. Han valde att ha både affärslunch och affärsmiddag på en och samma dag. Jävligt osmidigt kan man ju tycka. Fast det har varit rätt skönt att torktumla tvätt utan att höra något gnäll om det där luddet ni vet. 



Något annat roligt


Det här är roligt på riktigt. Hittat här.

Nu till något roligt

Idag på babymassagen tyckte Edith det var lämpligt att lätta lite på trycket. Med andra ord 3-dagars-bajsa rakt ut på golv, väggar, tak och möblemang. Hurra.

tisdag 15 mars 2011

Aha upplevelse

Har kokat egen buljong idag. Fyra timmar tog det. Sen gjorde jag en gryta med färska grönsaker och den här buljongen. Jag har tvättat två maskiner tvätt och diskat och lekt med bebis och druckit oändligt många koppar kaffe. Jag var ut på en mastodontpromenad också imorse. Gick vilse såklart, igen. Jag går ju på upptäcktsfärd i området och jag har kanske inte det bästa lokalsinnet. På promenaden gick jag förbi Ica och handlade bara kortvaror och använde rabattkuponger.
Så. Hur många vuxenpoäng har jag lyckats samla ihop idag tror ni? Jag chansar på ungefär 40 0000 miljarder kanske.

Det märkligaste är att jag forfarande har svårt att begripa att det är såhär jag har det numera. Jag har liksom inte vant mig vid det här än, trots att kärleksbarnet faktiskt är 18 veckor nu och en graviditet borde ju ha fått mig att förstå allvaret i situationen.
Fast idag slog det mig, det kom som en aha-upplevelse. Att jag kanske eventuellt kan räknas som vuxen nu. Om det nu är så jävla viktigt.
Fast säg inget till Hass än. Jag försöker få till ett bröllop här och just nu skyller jag på att man inte är vuxen förrän man gift sig. Det där med oäkting till barn funkar inte.

Ett litet avgrundsvrål

Jag är inte ute efter att gnälla, eller mucka gräl på något sätt. Jag vill bara stillsamt meddela att ungen som utger sig för att vara min dotter har härjat sedan 01:15 inatt och somnade om alldeles nyss. Jovisst. Kul. Trevligt. Fint. Hejdå.

måndag 14 mars 2011

Beslutet

Det blev en promenad, fast utan Bruce Springsteen. Det var inte en enda människa ute, jag gick vilse och  ungen var vaken nästan hela promenaden. 

Men när jag kom hem rotade jag lite i rabatten, och då såg jag dom här fina och kände hur det liksom spratt till i kroppen. Snart är det dags för ett ordentligt vårskrik tror jag.

Dagens

May the force be with you
Published with Blogger-droid v1.6.7

Måndag igen

Antingen älskar jag dom, eller så hatar jag dom. Idag är jag sådär precis mitt emellan.
Vaknade 4 i morse av att en kille "ringde fel". Jag kände ett plötsligt hat som började växa i min mage. Vi lyckades inte somna om heller. Och nu måste jag antingen låta hatet växa sig starkare så det förstör hela min dag, kanske till och med hela veckan. Eller så bara skiter jag i det. Går på en promenad och lyssnar på Bruce Springsteen, eller kanske något annat och blir jävligt glad istället.
Fy fan. Beslutsångest.

Update:
Glömde säga att ungstackarn är så hård i magen att jag måste hjälpa henne att bajsa. Hon kan alltså inte bajsa själv. Ont gör det säkert. Och arg blir hon. Och förnedrad såklart. Herergud, hur kul kan det vara att ligga där och ba: "Schyssta morsan, få ut bajset nu, jag håller på att dööö".
Så då gör jag det.
Läste på lite om förstoppning. Ris är visst väldigt förstoppande för barn. Vilken jävla tur att jag rekommenderades att börja med RISgröt till barnet. Hur ska vi lösa det här nu då?

söndag 13 mars 2011

På vår gata

Vankas det söndagsmiddag på brittiskt vis. Och nej, det är inga bajshögar där på sidan. Det är ju det godaste - Stuffing.
Published with Blogger-droid v1.6.7

Kan vi prata om en sak?

Den här melodifestivalen som gick igår, innehöll den verkligen dom BÄSTA låtarna i år? Och varför är det samma låtskrivare till varenda låt, varenda år?
Och en audition för programledarna vore på sin plats också till nästa år. Okej?

Förlåt

Jag jinxade sönder allt och nu ångrar jag mig. Kommer nu ihåg den där natten som hon sov så bra i 10 timmar? Det var en engångsföretelse. Hon var väl extra trött då eller något. För här är nätterna väldigt korta igen. Skit också.

lördag 12 mars 2011

fredag 11 mars 2011

Lite om gröt och lite om bebisen och lite om en annans mamma

Jag har liksom varit lite tveksam till det här med välling. Jag tänker att det inte innehåller så mycket viktigt, att det är lite som bröd. Bukfylla liksom. Och dessutom verkar det vara ett litet helvete att sluta med. Så jag ratade den tanken redan innan det blev aktuellt. Men så har jag fått råd från flera håll att prova välling. Det är ju trots allt mättande, och om ungen matvägrar så kan man alltid lita på vällingen sades det.
Så jag köpte välling. Majsvälling för att minska glutenchoken. (Den där gröten är ju av ris av samma anledning). Men hujeda mig. Jag har aldrig sett en bebis visa så klart och tydligt hur vidrig den där vällingsmaken är. Hon tog knappt flaskan i munnen. Spottade ut det lilla hon fick i sig och grimaserade storslaget följt av ett vrålgrin. Så det fick bli ersättning med gröt i. Det verkar vara omtyckt och det håller henne mätt.

Jag smakade den där vällingen. Och fy fan vad äckligt det var. Jag förstår ju att Edith reagerade som hon gjorde. Jag har en kompis vars mamma alltid drack välling ur mugg. Varje morgon skulle hon ha välling, säkert varje kväll också. Välling välling välling. Det var det enda hon åt tror jag. Men hur kunde hon? Så jävla äckligt.

Den där vällingen får vänta. Och gröt i fast form också. Vi håller oss till det här och låter henne växa till sig lite innan vi utsätter henne för ännu fler smaker och konsistenser.

Jag är den blödigaste jag vet

En gång i tiden var jag hård som sten och den tuffaste tjejen i stan. Jag tuggade snus, spottade, drack 10 liter öl på en dag, svor som en pirat och tatuerade mig på konstiga ställen för att jag inte hade något annat att göra. Sen klippte jag mig, fick ett jobb, fick andra perspektiv på saker och ting. Sen blev jag kär, sen blev jag gravid, och ja, sen kom ju Edith. Men jag har alltid varit så fruktansvärt jävla blödig. Jag gråter åt Extreme Home makover, och nej, det är inte för att jag jobbat natt, eller är höggravid, eller har en nyfödd unge i famnen. Jag grinar ibland åt Oprah, och jag kan inte ens räkna hur många filmer (tecknade filmer inräknade) jag grinat åt. Ja, jag kan erkänna att det är lite pinsamt, lite sådär så att jag faktiskt borde skämmas. Men istället för att skämmas tänker jag hylla blödigheten och visa er mina två gråtfavoriter. Men håll i er, om ni är det minsta lagd åt det gråtfärdiga hållet borde ni spänna fast er.

Christian the lion


Team Hoyt

Med risk för att jag förstör allt nu...

...men det kan vara så att jag har hittat lösningen på våra sovproblem. Grötpulver i ersättningen säger jag bara och 10 timmar senare börjar jag nästan grina av lycka. Hallelujamoment.

torsdag 10 mars 2011

Ett erkännande

Jag är så jävla dålig på att ta bort luddet i torktumlaren. Jag vill gärna låta det ligga kvar i några omgångar och bli glad åt det färgglada täcket som bildas i luddfacket. Men min sambo blir alltid så arg när han kommer på mig lämna ludd kvar och kommer alltid med några vetenskapliga förklaringar om det ena och det andra och tillslut handlar det inte om ludd längre utom om kvantfysik eller liknande.
Fast då slutar jag lyssna och nickar medgivande och låter honom vara vetenskaplig och akademisk för en stund medan jag fantiserar om glass och körsbär istället.

Nörderier börjas visst i tid

Det slår aldrig fel. Ungen tokskrattar varje gång vi sjunger eller nynnar på den här.
Jag kan dock inte avgöra om det är bra eller dåligt.

O som i olivolja


Jag har vandrat den långa vägen till vuxna smakupplevelser. Och nu har jag liksom kommit så långt jag kan komma. En gång i tiden hatade jag den hyllade smaken av olivolja. Numera älskar jag den och har svårt att föreställa mig ett liv utan den.
Published with Blogger-droid v1.6.7

Jaha

Ett nytt utseende och en svulstig header fick det bli. Bra eller anus?

onsdag 9 mars 2011

Matchande

Ediths mormor är fantastisk på så många sätt. Bland annat är hon fenomenal när det gäller att sy och sticka och säkert virka och brodera också. I helgen när hon var här och vaktade Edith slängde hon ihop den här fina tröjan med tillhörande mössa. Bara sådär. Och gullungen passar ju perfekt i dom. Tack mormor!


tisdag 8 mars 2011

En studie i kladd

Det här med att äta gröt verkar ju vara något man måste lära sig. Det kommer nog ta sin lilla tid det här.







Ha!


Jag lurade vill-inte-sova-bacillen och slängde ut henne i vagnen. Nu sover hon bättre än någonsin. Funderar på att flytta ut i tält över natten.

Lite om Edith

Ungen sov nästan ingenting inatt. Och morgonen spenderade hon med att skrika. I konstant 3 timmar skrek hon. I vagnen på väg till bvc låg hon och råstirrade på mig istället för att sova. Väl på bvc var hon tillräckligt lugn för att både väga och mäta henne. Vi har spräckt 7 kg nu, men det är inte tillräckligt. Hennes kurva planar nedåt. Så nu måste vi tydligen börja med gröt. Jag är inte helt nöjd med det, jag hade gärna velat vänta några månader till innan vi börjar med mat och smakportioner och allt vad det heter.
Men har vi tur kanske vildingen kommer sova bättre med lite mer mat i magen.

måndag 7 mars 2011

En suddig en


På Edith. Badmästaren från Tumba. 

Det där slottet

Åh vad skönt det ska bli att sova en hel natt och inte behöva bry sig om bajsblöjor och kräks i sängen tänkte jag när vi åkte till slottet. Där var det finväder och finmat och finvin. För att inte tala om det fina sällskapet. 

(Utsikten från toaletten. Bra start)


(Utsikten från sängen. Också en ganska bra start)

Dom där hotellsängarna är bra. Men inte sov jag en hel natt för det. Vaknade varannan timme av gammal vana. Var beredd att leta efter nappar och blanda mat, kanske dra en vagn över en tröskel fram och tillbaka i flera timmar. 

Men det var fint på alla sätt och vis. Nu orkar man liksom lite mer.

Vardagstrött

Tillbaka från slottet. Mamma och pappa har åkt hem. Kvar är jag är i ett tomt hus med ett barn som är på värsta tänkbara humör. Hon straffar mig förmodligen för att jag trodde det var okej att åka iväg och göra något utan henne. Det kommer jag aldrig göra om igen.
Jag hittade en låda choklad långt in i skafferiet. Jag kanske äter upp allt utan att dela med mig. Kanske inte.
Jag kanske tittar på Bruce Springsteen konserter hela dagen. Kanske inte. Jag kanske sover mig igenom hela dagen. Förmodligen inte.

fredag 4 mars 2011

Jag vill blogga!

Massor. Ni andra hinner skriva så himla mycket. Och fint. Fast ni har fler barn, mer jobb, mer att göra, mer att säga.
Jag har en del att säga också såklart. Fast jag hinner inte. Jag orkar inte. Jag kan inte. Falukorvsfingarna tar sig liksom inte ända fram.

Så vi gör så här. Jag säger två saker och så får vi se var det leder.
1. Dave Grohl ser ut som en gammal gubbe. Inte en sån gubbe som jag gillar alltså. Han ser mer ut som en såndär gammal äcklig gubbe som man inte vill möta i en mörk gränd.
2. Imorgon ska jag åka till ett slott, dricka vin, äta trerättersmiddag och ha klänning på mig. Och sen ska jag sova en hel jävla natt utan barnaskrik och kräkdoft. Ett helt dygn ska jag vara barnfri. Bra eller dåligt? Det visar sig.

Frågor på det?

torsdag 3 mars 2011

N som i Nytt

In med det nya och ut med det gamla. I den här lådan kan något nytt, ja till och med nyttigt finnas. Vi får se.
Published with Blogger-droid v1.6.7