tisdag 31 augusti 2010

Och var gör ni ikväll?

Här firar vi 10 veckor kvar av graviditeten med att trycka choklad som om det inte fanns en morgondag.
Det är jag värd.
Idag gjorde jag nämligen en glukosbelastning. Googla på det om ni inte förstår. Jag orkar inte ens förklara. Har alldeles för mycket kalorier att ta igen.

måndag 30 augusti 2010

Om ingenting alls.

Idag ser det ut så här på mitt fönster. Regn. Och grått. 


Så jag tog fram sytillbehör. Den finaste lilla nåldynan är gjord av den här tjejen. Och så har jag sytt och sytt hela dagen lång. Förrutom när jag sov middag. Då sov jag bara. 


Och det allra finaste sällskapet har jag haft. Edith. Den finaste av dom alla. 


fredag 27 augusti 2010

Plötsligt händer det..


Mina ögon fastnade för den här rubriken på Svd. Som om jag alltid vetat och äntligen fått det bekräftat.
Jag skulle kunna förklara det jag känner just nu för lycka.

torsdag 26 augusti 2010

Fail

Jag är sugen på prinsesstårta.
Men.
Jag äter ett plommon.

Update: Jag fick en bit prinsesstårta ändå. Av världens bästa kille. Hurra!

onsdag 25 augusti 2010

Rapport från soffläget

Jag tänker inte gå in på detaljer, men låt mig säga som så att det inte är foglossning. Det betyder inte att det inte har gjort hejdundandre och vrålande ont för det. Men vi är nu på bättringsvägen. Min svanskota och jag. Bara någon dag till i soffan med narkotikaklassade smärtlindrande tabletter så ska det här bli bra.

Facket har gått vidare med att driva en process mot mitt jobb. Eller föredetta jobb numera om jag ska vara korrekt. Det känns inte alls bra i mitt konflikträdda lilla hjärta, men det känns mycket bra i mina rättvisekämpande ådror. Vad det hela slutar med och leder till och när allt är klart får vi lämna därhän. Jag förväntar mig sannerligen inte något storslaget. Men förhoppningsvis kan det statuera ett exempel.

Men nu släpper vi det. Min svanskota och jag och så går vi vidare. Så fort sjukskrivningen är klar ska jag ut i arbetsmarknaden igen. Ja, så säger arbetsförmedlingen. Inga förmildrande omständigheter. Gravida kvinnor ska icke diskrimineras, och därför heller icke särbehandlas. Så det är med all rätt jag kommer skriva i mitt CV att jag inom kort, väldigt kort förväntar nedfall, enligt egen utsago dvs. För det är så det står i min handlingsplan. Att jag väntar nedfall, enligt egen utsago. Jag är alltså ine riktigt betrodd på arbetsförmedlingen.

Nu släpper vi det här. Min svanskota och jag. Och så sover vi på saken.

måndag 23 augusti 2010

En offentlig beklagan


Jag tar tillbaka det där jag sa om att det kändes bra, att allt är fridfullt och kanske en smula fantastiskt till och med. Med foglossningssmärtor (det där om det är foglossning eller inte är det visserligen delade åsikter om) som satte igång i helgen tvingades jag sjukskriva mig idag. Jag kan ju inte röra mig, varken sitta ner, eller ligga ner, ännu mindre resa mig upp om jag kommit ner. Det tyckte inte chefen om. Så därför är jag arbetslös nu igen.
Jag vet inte om jag avskedades pga min graviditet eller den lilla detaljen att jag missar viktig utbildning.
I vilket fall som helst så känns det inte alls särskilt kul.
Fast i huset igen. Den här gången med värk. Helt utan någon som helst tröst. Förrutom dom starkaste tabletterna vårdcentralen kunde uppbringa för en höggravid och storgråtande tjej.

Hej jävla då.

lördag 21 augusti 2010

Belöning


Ett välförtjänat avslut på arbetsveckan är en kräftfest för två. Inga snapsvisor, inga löjliga hattar, bara kräftor och bröd och kladdiga händer.

tisdag 17 augusti 2010

I told you so

Jag visste väl det. Jag visste att allt skulle förändras av lite rutin, lite vettigt att göra och lite social kompetens. Dom där ångestattackerna som kom försvann lika snabbt. Alla tårar känns meningslösa nu. Allt gnäll, allt elände, allt hormonellt är som bortblåst.
Och det har bara gått två dagar.

Jobbet i sig är precis som det förra telefonistjobbet. Fast utan struktur, utan vettig ledning och utan någon som helst ordning och reda. Men det är fint på sitt sätt.
Här slipper jag i alla fall bli både mordhotad och kallas för pissluder som det andra jobbet erbjöd dagligen.
Men framförallt kan jag här låta tiden gå snabbt snabbt snabbt. Så snabbt så att bebisen snart är här och jag önskar att jag hade lite mer tid för mig själv.

Fast när rutinerna kommer tillbaka minns jag så många som jag saknar.
Men dom är fina och framförallt upptagna på sitt håll just nu. Och det är bra att dom finns där och jag är här och allt sånt där.

Puss

lördag 14 augusti 2010

Balansgång

I allra största förtroende avslöjade min pojkvän för mig vem i Twilight-filmerna som han tycker är absolut snyggast. Någon slags albinoråtta som glittrar i solskenet skulle man kunna säga. Det här berättade han efter att vi sett den senaste i film-serien. Ja, filmvalet var naturligtvis mitt. Och jag är lite besviken just nu. Inte för att jag är utkonkurrerad av den här s.k. vampyren. Utan för att jag hetsåt alla mina mentos på en och samma gång. Och för att filmen var ganska dålig. (Den uppmärksamma har säkert nu lagt märke till att jag hetsäter en del. Och jo, så kan vara fallet. Men jag hetsäter lika mycket äpplen och fil som en massa annat. Så det blir en balans i slutändan).

Två andra saker jag blivit utkonkurrerad av idag är en motorcykel som samma pojkvän provkört hela dagen, och ett iPhone-spel som han provspelat hela kvällen.
Men det är ingen fara. Jag hämnas genom att utkonkurrera honom med mitt besatta forumläsande på familjeliv, och mitt s.k. broderi som jag aldrig kommer någon vart med. På så vis har vi fått balans i förhållandet också.

onsdag 11 augusti 2010

Till mig själv

Bara för att jag varit ensam hemma hela dagen, och är ensam hemma hela kvällen, betyder det inte att jag måste tröstäta chips och hetsdricka saft.
Fast å andra sidan har jag inget bättre för mig ändå.

Just nu...

...roar jag mig själv med att bygga torn på magen . Jag har roat mig hela dagen med att vara kreativ. Men jag tröttnade.

tisdag 10 augusti 2010

I skrivande stund...

....sitter den blivande äkta hälften med sin iPhone 4 i högsta hugg. Man skulle kunna tro att han är upptagen med viktiga jobbmail eller något annat chefsliknande. Men i verkligheten är det ett spel han är mycket upptagen med. Ett spel som går ut på att kasta fåglar på grisliknande monster. Spelet är mycket roande, det kan jag gå med på. Men när börjar det gå för långt?

Själv sitter jag och råpluggar om förlossning, smärtlindring, värkstimulerande dropp och allt sånt där som jag inte hade en aning om men som nu känns livsnödvändigt att veta.
Undrar när jag ska blanda in den här blivande äkta hälften i planerna på hur jag vill ha min förlossning. Och hur? Så länge iPhone fungerar är det mycket svårt att få någon slags kontakt.
Det finns risk att en eventuell olycka kommer hända den där telefonen snart. Mycket snart.

Med risk för att bli en klyscha

De senaste dagarna har bestått av humörcirkus extravaganzzzza. Jag kan inte hålla isär vad som är på låtsas och vad som är på riktigt. Jag kan spendera timmar med att gråta och förbanna hela världen och allt runtomkring mig. Framförallt Hass. Herregud vad jag förbannar Hass. Det är ju synd om karln. På riktigt.
Men han tröstar alltid lika lugnt med att det är hormoner, och inget annat.
Vad besviken han kommer bli när han upptäcker långt efter förlossning och mitt mellan blöjbyten att jag är så här även utan hormonella bergochdalbanor.

Men så kommer dagar som idag då jag fylls av djup kärlek och tacksamhet. När jag känner att vissa bitar faller på plats av sig själv.
Det kan vara morgondansen vi hade till frukost imorse, det kan vara Gordon Ramsey på teven, men det kan också vara en sådan dag helt enkelt. En sån dag när jag känner mig lite extra kär.

söndag 8 augusti 2010

Ointresse

Det vankas barnvagnsshopping idag. Och jag kunde inte vara mer ointresserad.
Måste jag som blivande mor veta allt om trehjulingar vs. fyrhjulingar och luft i däck och stora däck eller små däck eller vändbar sits eller mjukligt eller hårdlift? Kommer någon ta mitt barn ifrån mig bara för att inte alls engagerar mig i det här eländet?
Risk finns. Den där tillsynesmannen kommer få avgöra om jag är kompetent nog att ta hand om ett barn eller inte.

lördag 7 augusti 2010

Gravidhjärna och avsaknad av fötter

Det har kommit in något slags önskemål om att se magen. Jag vet inte riktigt varför. Magen tar över hela mitt liv just nu. Jag går ditt magen bär mig. Fast jag längtar efter att se mina egna fötter igen. Men det är så lång tid kvar.
Ibland tänker jag att jag vill att bebisen ska komma nu. Men det är ju inte bra. Så istället köper jag alla bebiskläder jag kan hitta på rea och tradera. Det här med att betala fullpris för kläder som används så kort tid har jag svårt att förstå. Än så länge. Jag kommer nog dit jag också. Jag har spanat in en skinnjacka i storlek 56 på H&M. Vi får väl se vad det blir av den saken. 

P.s. Tydligen är korta och meningslösa meningsbyggnader det bästa en gravidhjärna kan framkalla.

torsdag 5 augusti 2010

Återuppstånden från de döda


Jag och Sven tar det här med semester på allvar. Semesteralkoholism är inget att skämta om. Det är på blodigt allvar. Synd att jag inte blir full längre. Av någon anledning är jag liksom immun mot sånt där.

Jag försöker verkligen intala mig att det är okej med alkoholfri öl och nikotinfritt snus. Det gör mig inget att absolut ingenting händer, känns eller blir bra när jag utnyttjar dessa varor. Men ibland kommer stunderna då jag faller totalt. Idag satt jag och luktade på en dosa snus med riktigt snus. RIKTIGT snus. Jag dog av lycka och kom till himlen, återuppstod, svalde min nikotinfria snus i all iver och började om det hela med att dö igen.

Imorgon lämnar jag lekstugan och återvänder till mitt hem igen. Det känns skönt att längta hem till ett riktigt hem. Det känns skönt att inte det här är mitt hem längre. Hur bra det än är att komma hit. Men mitt hem är inte längre här. Home is where iMac is. Synd att iMac är trasig. Men den kommer snart igen.

onsdag 4 augusti 2010

Back to the roots

Datorn gick sönder efter 6 timmars The Sims-spelande. Besvikelsen är obeskrivlig.
Jag stod inte ut. Så jag åkte till Dalarna.
Här har min lillebror följt sin systers fotspår och flyttat hem till föräldrarna igen. Detta skapar oändliga möjligheter att förbruka hans tålamod. Framförallt nu när han är sjukskriven efter att ha kört in några fingrar i en farlig maskin på jobbet.
Dessutom har folk förökat sig här. Eller folk och folk. Om man kan kalla mamman till den här sötingen för folk kan man kalla vad som helst för folk. Kvinnan i fråga är den gravid-nördigaste person jag någonsin träffat. Hon kan allt. Och lite till. Jag är helt fascinerad. Jag behöver ingen barnmorska längre. Hädanefter kommer jag enbart rådfråga henne och ingen annan. Fast jag måste också förtydliga min rädsla för henne. Hon har blivit ett monster, och jag hoppas att jag kommer lyckas behålla mitt förstånd. Fast hennes barn är i alla fall gudomligt söt.