fredag 30 juli 2010

Teknikens värld

Räkna med evig tystnad framöver. Jag har löst problemet med min rastlöshet. The Sims finns nämligen i vårat hem. Och snart kommer en ny Iphone. Och därmed var det här förhållandet i princip upplöst.

onsdag 28 juli 2010

Panik!

Nu är det inte ens 15 veckor kvar! Och jag har inte fixat barnrummet än. Jag har inte ens tömt rummet av allt skit som sitter där och glo på mig om kvällarna! Ännu mindre målat om, eller köpt spjällsäng, skötbord eller någon av de tusen andra saker som nyblivna föräldrar behöver köpa.

Nu har jag nästan panik faktiskt!

/Den blivande pappan

tisdag 27 juli 2010

Dålig tajming

Skulle vilja påstå att det är jävligt dålig tajming att sätta igång sammandragningar så här några timmar innan jag ska på konsert.
Skärp dig nu.

Tisdagsnytt

Herregud.
Tredje trimestern och en jag-har-så-tråkigt-och-jag-är-så-ensam-om-dagarna-att-jag-bara-vill-dö-depression är väl det som händer just nu. Inget märkvärdigt och definitivt inget att skratta åt.
Igår skulle vi lätta upp vardagen lite. Gå på bio och äta ute. Sånt som jag tycker om.
Det började med att jag satt och grät i maten. Och det höll på att sluta med att jag misshandlade ungjävlen bakom mig som inte kunde hålla fötterna i styr. Nu blev det inte så. Inte alls faktiskt.
Men jag grät i bilen på väg hem. Och jag grät i telefon när jag pratade med mamma. Och jag grät innan jag somnade. En helt vanlig Måndag alltså.

Idag är en annan dag.
Idag ska jag på konsert. Kanske världens bästa konsert också.
Jag har skyhöga förväntningar på det här. Sven likaså. Och min storebror kommer vara där.
Och Skinny Puppy kommer definitivt vara där.

torsdag 22 juli 2010

Tidig nostalgi

Säga vad man vill om Bishop Arms. Men det var här allt började en gång. Det var här jag blev full en november kväll. Det var också här jag blev kär i en engelsman. Vad som kom först minns jag inte. Det räknas som smådetaljer idag.
Vi var där igår igen. Jag satt med magen i vädret och drack alkoholfri öl och kände mig tjejig, nostalgisk och romantisk. Den där engelsmannen som jag blev så kär i då kom inte ihåg någonting och blev full efter två öl. Men maten var ju i alla fall bra.

tisdag 20 juli 2010

Såhär sent

Ja men dåså. Sitta här alldeles vaken när klockan är tjugo i två var kanske inte en sån bra idé. Men om man sover middag tre gånger per dag får man kanske skylla sig själv.
Jag är maximalt uttråkad just nu.
Det är nu fritt fram att tycka synd om just mig.

lördag 17 juli 2010

Problemlösare

Jag har haft den här känslan tidigare. Den här känslan av att jag är allsmäktig, allvetande och gudomlig.
Jag har fått ett jobb. Lite av ett perfekt jobb dessutom. 
Nu ska jag bara reda ut lite olika begrepp och sedan ska jag ta tag i den här världen. Lösa världsfred, se till att gravida får äta omåttliga mängder salami och spela vintagesynthpop på alla radiostationer varje morgon.


torsdag 15 juli 2010

En av dagarna

Idag har Sven hittat min urinblåsa och klämt och tryckt och vridit och vänt så mycket han bara kan.
Jävla unge. Hålla på att kissa på sig på pendeltåget är något jag inte vill rekommendera i 35 gradig värme.
Var tvungen att promenera honom till sömns innan jag gick på en arbetsintervju. Tänkte att jag kan absolut inte sitta där och kissa på mig i alla fall. Mycket hellre pendeltåget framför arbetsintervju, det säger jag bara.

Efter arbetsintervjun hade jag en sån där trendig lunchdejt. Jävla storstadsfasoner. Fast jag gillade det. Det var ju med en relativt kompetent engelsman. Så låt gå för den här gången. Trots att det var jag som fick betala för maten. Maten häromkring är inte direkt dalapriser om man säger som så. Men man vänjer sig kanske så småningom.

Resten av dagen har jag legat och retat upp Sven. Så fort han blir lugn är jag där och hetsar upp honom genom att skaka runt magen. "Skaka skaka skaka" sjunger jag i en psykotisk melodi. Allt det här gör jag för att han ska lära sig att veta hut. Men han har hittat min urinblåsa igen. Trodde nyss jag kissade på mig i soffan fast det var bara svett visade det sig. Så jag låter honom vara för nu. Men när han minst anar det, när han sover som bäst, när han tror att livet inte kan bli bättre än så här, då kommer jag ge tillbaka. Var så säker.

onsdag 14 juli 2010

Snabb uppdatering

Jag orkar inte gnälla. Det är för varmt för att gnälla om värmen.
Jag sover med kylklampar. Jag sover i en tvåsitssoffa. Allt för att jag inte ska dö, eller döda någon i ett hetsigt värmeslag.
Jag spenderar dagarna med att söka jobb, slaviskt titta på sport (fråga inte var det kom ifrån) och följa min f.d svägerska på internet. Hon vänder tydligen ut och in på hela sitt förra förhållande med min lillebror och jag kan inte låta bli att läsa om det hur vidrigt jag än tycker att det är.
Så det är sån jag har blivit nu. En månad av arbetslöshet och jag har har blivit en sån där hemsk gammal tant på riktigt. Nåja, bättre nu än aldrig.

Jag ska nu återgå till att tycka att det är för varmt för att gnälla om värmen.
Over and out.

söndag 11 juli 2010

Vad är det för en dag?

Jag fyller år idag.
Hipp hipp hurra till mig.
Fast just nu är jag mest upptagen med att kunna andas och leva normalt i den här värmen.
Det här är inte okej. Inte alls okej.

fredag 9 juli 2010

Livrädd med stil

Den där jävla incidenten med paddan i mitt vardagsrum mitt i natten har fått mig totalt skräckslagen. Jag vågar inte vistas på nedervåningen ensam, jag vågar inte gå in på den här bloggen, jag vågar knappt gå utanför dörren. Jag är fullkomligt livrädd för paddor och där kryper den omkring på mitt golv som om ingenting hade hänt. Välte mina cd-skivor gjorde han också den jäveln.

Och nu är det en sån där natt igen. Sömnlös. Rastlös. Ont i magen. Det kryper i magen. Det kryper i benen. Förmodligen av olika orsaker om nu inte Sven har hittat ett sätt att mirakulöst förflytta sig via blodomloppet.
Jag läser på google att om Sven skulle födas nu finns det goda chanser att han överlever. Om han skulle födas nu. Men det ska han ju inte. Det är ju en evighet kvar. Fast jag börjar redan få panik. Ångest. Panikångest. Vad ska jag göra med en bebis? Jag vet inte ens hur man håller i en bebis. Och måste jag verkligen amma? Det ser så fruktansvärt besvärligt ut. Och ont gör det visst. Såriga bröstvårtor och sådär. Och det där skriket. Hur ska jag klara av det där skriket? Och svart bajs? Och uppklippt mutta under förlossningen?

Jag önskar den där paddan kunde komma tillbaka så jag kunde tänka på något annat för en liten stund.
Bebisångest när man gått mer än halvvägs i en graviditet är inte riktigt vad jag hade väntat mig.

onsdag 7 juli 2010

Three's company

"Hass. Hass! Wake up!"

"You have to save me"

This is how I was rudely awoken at 3am. Apparently we had a visitor that TheManofTheHouse was required to capture and remove. It seems millions of years of evolution have put us in this situation; me the hunter and she the terrified one. I had thought we were a much more modern and liberated couple but apparently not ;P

However, our visitor turned out to be an unusual one; a toad! I tried to get her to kiss it to see if it turned into a handsome prince but my offers were refused. Anyhow - now, after a short chase across the livingroom floor, Toady is safely back in the garden. :)


Vad hände?

En gång i tiden var jag den pyssligaste och den husligaste lilla tanten man kan tänka sig.
Jag älskade små husmorstips om nässelvatten att gödsla rabatterna med, enkla kakrecept, hur man gör egen glass och hur man syr ett par pyjamasshorts av ett gammalt örngott.
Och här bor jag i världens sötaste lilla radhus med världens sötaste lilla trädgård, jag har ett eget arbetsrum fyllt med material och jag har ett skafferi fullt av saker att baka av.
Men jag gör ingenting.
Var tog hemmafrun i mig vägen? Numera ligger jag bara på soffan och gnäller över att det är varmt och att jag är törstig. Jag bara gnäller. Och tittar på tv. Gnäller. Och kissar i varenda reklampaus.
Och nu kan jag inte ens sova. Sven tar igen sina två dygn som lugn och stilla med att ha cirkus och gympapass på en och samma gång.
Typiskt jävla god natt.

tisdag 6 juli 2010

Studiebesök skulle man kunna säga

Jag har nyss visat muttan för en människa jag säkerligen aldrig kommer se igen. Eller var det två kvinnor som stod och inspekterade spektaktlet? Jag minns inte riktigt. Jag låg där på en brits på förlossningen och tyckte att det där kändes lite konstigt. Framförallt eftersom jag bara undrade varför Sven inte rört sig någonting alls de senaste två dagarna. Men inga konstigheter alls konstaterade kvinnan. Eller kvinnorna kanske det var. Men en ny remiss till fostermedicin, det skulle jag ha. Jaadå. Trots att jag redan har en tid där om två veckor. Om det är såhär det ska gå till när jag är gravid så hinner jag tröttna på att se den där bebisen innan den ens hinner titta ut. Men låt gå då. Men visa muttan för ännu en främling, det vet jag inte om jag är så sugen på.

P.s Engelsmannen tror på fullaste allvar att det är kölappssystem som gäller på förlossningen. Jag låter honom tro på det i några månader till så får vi se vad han säger sen.

fredag 2 juli 2010

torsdag 1 juli 2010

Sådärja

Efter lite strul och lite sammandragningar är vi inne. Finväder och folk överallt. Jag vet inte om det är bra eller dåligt än. Det visar sig.

Festivaltider

Tänkte ta i med hårdhandskarna när det gäller uppfostran av mitt ofödda barn. Därför tar jag med mig magen och mannen till Dalarna igen. Den här gången för att gå på festival.
Jag ska se Kent och Patti Smith. Jag ska köpa saker ur sådana där tält och jag ska hålla mannen i handen. Och säkert spendera största delen av tiden med att köa till en toalett.