tisdag 19 augusti 2014

Och ute är det äntligen mörkt och svalt

Ensamma kvällar när jag kan göra vad jag vill. Ingen som ska ha min uppmärksamhet. Ingenting akut som måste åtgärdas. Bara mitt eget sällskap och mina egna tankar. I ett mörker under en filt i soffan. Ingen tv. Ingen dator. Kanske en bok om jag vill. Men annars bara helt informationstyst och inga intryck. Bara jag och mitt liv. Mitt. Allt det här är mitt nu. 

Barnen och jag är i fas med varandra. Vi har roligt med varandra. Jag är där för dom, dom är där för mig. Vi förstår varandra. Dom utvecklas i en rasande fart. Eller är det bara jag som ser det tydligare. Hur det än är, den där symbiosen som inte funnits på väldigt länge är så tydlig. Det är vi nu. Och vi verkar må väldigt bra av det.

Jag vågar och orkar be om hjälp med det jag inte vet hur jag ska ta tag i. Och jag får precis den hjälp jag behöver och mer därtill. Jag har känslor som bubblar i magen för någon annan. En vild och passionerad sommarflirt som kommer ta slut om 37 dagar. Sorgligt. Men kanske precis vad jag behöver. Jag vet att starka kvinnor ska laga sig själva, men jag tar lite hjälp på traven.

Äntligen lite ro. Mitt i detta vidriga flyttkaos. Fy fan så skönt. 



torsdag 14 augusti 2014

Väl förberedd

En såndär återfunnen vän som jag en gång miste men som jag nu är helt upp över öronen kompisförälskad i har nyss förlovat sig. Ja det var hela det där romantiska tjafset ni vet, ner på knä och kärleksförklaring hit och dit. Åh så ljuvligt va. Nu vet jag ju inte om jag får komma på det kommande bröllopet, men jag förbereder ändå ett tal redan nu.
Såhär långt har jag kommit hittills:
"Jaha det här var ju roligt för er. Men allt roligt tar ju slut någon gång. Som den här festen till exempel. Och det kommer kärleken också göra. Tack för mig".

Ah. Nyseparerade människor ska kanske gå på några bröllop nu när jag tänker efter.

Jahaja

Jag är hemma igen. Eller var nu hem är. Det är ju lite oklart det där, både känslomässigt och praktiskt. Jag har redan börjat rensa. Slänga. Sälja. Skänka. Allt ska bort. Ingenting för sentimentalt eller för opraktiskt ska vara kvar. Jag ska börja om nu och det räcker med att hjärtat är tillräckligt tungt att släpa runt på.
Jag längtar väldigt mycket efter det nya nu. Det liksom bubblar lite i mig. Det har det inte gjort på väldigt länge. Och nya små drömmar vaknar inom mig. Som såklart inte passat in i min tidigare situation och vår tidigare framtid. Men nu passar det bra. Nu kan jag vårda de där drömmarna och låta dom växa lite. Kanske finner jag lite lugn där någonstans också.

tisdag 5 augusti 2014

Varning för bildbomb

Sista veckan i Falun. Värmen som lamslagit oss. Vänner från förr som vi bygger nya relationer med. Vänner som jag inte sett på flera år. Mycket bad och strandhäng. Lite Classic car week. Familjemiddag med en lillebror och en svägerska. Lite kräftskiva och öl på lokal. Ett litet besök på akuten med Edgar som fick ett getingstick på läppen. Sovit i samma säng som två blodiglar till barn. Trångt och svettigt. Lite ont i magen över den där elden som sprider sig och askan som faller över oss. Men i det stora hela en fin tid. Något att sakna. Något att längta tillbaka till. Imorgon åker vi vidare till Stockholm.

söndag 3 augusti 2014

Hej lite snabbt

Jag har tappat orden. Det är så mycket känslor, så mycket intryck och så många tankar i omlopp. Det är ju sommar också. Och om nätterna bubblar jag av grubbleri.
Jag lyssnar på hesa kvinnoröster som lugnar mig och jag fantiserar om vilken färg min sovrumsvägg ska ha. Det känns bra. Och jag bär med mig sorgen som något nödvändigt snarare än något som tynger ner mig.

lördag 26 juli 2014

Summertime

Att ha semester här var verkligen det bästa vi kunde göra. Så stilla och lugnt. Så många fina vänner att träffa. Så många minnen som skapas för barnen. Så mycket tid barnbarn och morföräldrar har ihop. Här kommer en fotobomb från fina stunder. De som uppstår mellan mina ledsna och sorgliga stunder.

Varje dag saknar jag honom

Jag har kommit hem. Det är verkligen så det känns på alla sätt och vis. En varm känsla som sprider sig inuti. Som får mig att sträcka på fingrarna mot ljuset och känna orken och hoppet.
Sen vänder det. På ett ögonblick mörknar det och jag faller ihop. Jag är som en känslomässig bomb som exploderar vid oväntade tillfällen. Det spelar ingen roll hur hemma jag känner mig här igen. Det var inte såhär det skulle bli. Det var inte hit jag skulle återvända. Sorgen. Arbetet. Förlusten.
Varje dag känner jag mig befriad och lättad. Varje dag saknar jag honom vid min sida.